Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Oxenstiernorna - Nya tvisteämnen mellan drottningen och Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina och Oxenstiernorna.
373
Under riksdagen i början af året 1647 uppstod ett nytt
tvisteämne mellan drottningen och kanslern. Hennes förre lärare Johannes
Matthiae hade utgifvit en teologisk skrift som väckt mycket ogillande
bland det vid riksdagen församlade presterskapet, emedan den ansågs
alltför mycket närma sig de calvinska lärosatserna, och till hvilken vi
återkomma vid berättelsen om denna riksdag. Oxenstierna, som var
både strängt ortodox och mycket bevandrad i teologiska studier,
ogillade denna skrift och sade sig önska, att doktor Johannes aldrig
utgifvit densamma; men drottningen tog sin högt värderade lärare i
försvar och tvisten blef slutligen så allvarsam, att Christina af harm brast
i gråt och rådet åtskildes utan att hafva fattat något beslut.
I början af året 1647 spridde sig ett rykte att Johan Oxenstierna
uppträdde såsom friare till riksrådet Bengt Oxenstiernas (Resare-Bengts)
enka Margaretha Brahe, en syster till riksdrotsen. Drottningen såg
med en viss oro denna förbindelse mellan rikets båda mest ansedda
slägter och befarade att derigenom äfven de båda mäktigaste männen
inom rådet skulle komma i ett förtroligare förhållande till hvarandra
än dittills, samt misstänkte att detta frieri var en tillställning af
kanslern just i sådan afsigt. Sådant var dock ej förhållandet. Johan
Oxenstiernas första hustru Anna Sture, en dotter till grefve Svante
Mauritzson Sture och grefvinnan Ebba Leijonhufvud, hade aflidit i
Osnabrück i slutet af Juli 1646, och fadern hade då skrifvit till sonen ett
af dessa förtroliga bref, som ställa den store statsmannen i ett så
älskligt ljus, der hvarje rad röjer den ömmaste faderskärlek och den
djupaste gudsfruktan; men redan fyra månader derefter och medan Johan
Oxenstierna ännu hade i sin vård sin första hustrus lik, hvilket han
för vägarnas osäkerhet under kriget ej kunde sända till Sverige, hade
han meddelat sina föräldrar sin afsigt att ingå ett nytt äktenskap med
fru Margaretha Brahe samt äfven skrifvit till sin förra svärmoder
härom — en takt- och tanklöshet som bäst visar huru föga han af
naturen var bestämd till diplomat och hvilken fadern äfven förehöll
honom samt yttrade tillika i afseende å hans nya utkorade, att hon var
af ett godt förnämt hus, ärlig i sitt lefverne och intet särskildt mot
henne att erinra, utom att hon nu var några och 40 år gammal —
hon var nemligen född 1603 och således åtta år äldre än Johan —
samt att följaktligen föga utsigt vore att slägten skulle genom detta
giftermål blifva fortplantad, hvadan någon orsak icke syntes vara för
handen att Johan skulle belasta sig med en gammal och dittills
ofruktsam qvinna. Detta äktenskap var sålunda långt ifrån att vara af
fadern tillstäldt, utan tvärt om emot hans önskan, men gick emellertid
i fullbordan i Augusti 1648, och fru Margaretha öfverlefde äfven denne
sin andre man samt gifte sig för tredje gången år 1661 vid 58 års
ålder med landtgrefve Fredrik af Hessen-Homburg och dog barnlös
1669.
När Torstensson i Februari 1647 återkom från Tyskland, blef han
af Christina upphöjd på samma gång till friherre och till grefve med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
