Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Oxenstiernorna - Nya tvisteämnen mellan drottningen och Oxenstierna - Riksdagen 1647 - Utländska beskickningar i Stockholm 1646
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Christina.
hon, som styrde allt, visade det sig dock vid hvarje kinkigare tillfälle,
att man här ännu på Axel Oxenstierna väl kunde tillämpa den
helsning, Chanut vid ett tillfälle, med särskild anspelning på hans förnamn,
egnade honom: »Detta den axel är, kring hvilken verlden sig hvälfver!» *)
Han lefde också tillräckligt länge för att se dem, som nu solade
sig i drottningens gunst, undanträngas af andra, och äfven finna henne
sjelf göra mera än förut rättvisa åt hans stora förtjenster. Sjelf yttrade
han aldrig något klander öfver henne, om han ock vid flera tillfällen
i rådet manligt och öppet förfäktade åsigter i strid mot hennes. Hon
var för honom alltid den store Gustaf Adolfs dotter, och han tyckes
hafva betraktat henne ungefär såsom en fader sitt bortskämda barn,
hvars förvillelser han visserligen inom sig ogillar, men hvilket han dock
alltid är färdig att stödja och försvara.
Riksdagen 1647.
Brytningen mellan drottningen och Axel Oxenstierna samt de
tyska fredsunderhandlingarna, som stodo i nära samband med denna
brytning, hade varit de vigtigaste tilldragelserna under året 1646. Det
var också mera i Sveriges yttre än i dess inre förhållanden, som
brytningens följder röjde sig. Sveriges yttre politik hade blifvit mindre
sjelfständig, mera eftergifvande för Frankrikes ledning. Kanslerns
hufvudsakligaste och farligaste motståndare var äfven den franske
residen-ten Chanut, som synes varit en man med öfverlägsen förmåga, hvilken
förstod så skickligt draga fördel af drottningens höga tanke om sig sjelf
och hennes missnöje med Oxenstiernorna, att han lyckades mer och
mer leda henne efter sina afsigter och genom henne inverka på
Salvius samt genom honom på fredsunderhandlingarna. Den gamle
kanslern var dock ej en motståndare, med hvilken det var lätt att taga i
tu. Vid flera tillfällen gjorde han ännu sin öfverlägsna erfarenhet och
sitt inflytande inom rådet gällande, och flerstädes i Chanuts
anteckningar finner man, midt under hans förtrytelse öfver kanslerns
oböjlighet, en omisskänlig beundran öfver hans säkra blick och stora
statsmannaegenskaper i allmänhet. Också hade kardinal Mazarin, som då
var den verkligt styrande i Frankrike och som hvarken saknade sinne
för eller förmåga att bedöma sådana egenskaper, ålagt de franska
sändebuden att visa Oxenstierna det största undseende, »ty», skref han
år 1646, »rikskanslern är en så fulländad statsman, att om han ock
nu synes vara i onåd, skall han likväl alltid bibehålla en vigtig andel
i rikets styrelse, och drottningen, som tyckes visa mycken håg att
vinna insigt i statsangelägenheter, skulle aldrig kunna hemta den ur en
bättre och säkrare källa».
Under loppet af året 1646 hade flera utländska beskickningar in-
l) Axis his est, circum quem totus volvitur orbis. <
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
