Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Förmälningsförslag - Öfverläggningar rörande drottningens förmälning - Christinas friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förmälning sför slag.
387
kurfurste af Brandenburg, regerande hvardera staten efter dess
särskilda statsförfattning.
I sitt svar å denna kanslerns skrifvelse uppdrog rådet åt honom
att fortsätta underhandlingarna, hvilket sedermera äfven skedde å
Bran-denburgs sida, och när Christina fylt sitt fjortonde år, föreslog henne
rådet formligen denna förbindelse, men hon vägrade. Hon hade,
såsom vi snart skola visa, då fäst sitt hjerta vid en annan, och åtskillige
inom rådet, hvaribland äfven kanslern, skola ock i hemlighet
motarbetat denna förmälningsplan, ehuru de icke ville öppet afböja densamma
för att under det pågående tyska kriget hafva ett band på kurfursten.
Man befarade, att om kurfursten af Brandenburg blefve Sveriges
konung, skulle han dock för det mesta stanna i Tyskland och Sverige
sålunda blifva betraktadt såsom ett slags lydrike; äfven att han, van
vid det enväldiga styrelsesättet inom sitt kurfurstendöme, icke skulle
med blida ögon se det friare statsskicket i Sverige; att lutherska
presterskapet i Sverige skulle ogerna se på dess tron en furste uppfödd i
calvinska läran; slutligen också att han, känd för ett lika sjelfrådigt
lynne som den unga drottningen, icke länge skulle med henne förlikas.
Rådet uppsköt derföre vid den fjortonåriga drottningens vägran denna
frågas afgörande till dess hon hunne myndig ålder; men när nu
Fredrik Wilhelm, som i November 1640 efterträdt sin fader i
kurfurste-värdigheten, åter anmälde sig såsom friare hos Christina, mötte han ett
bestämdt afslag.
Från Danmark håde två af Christian IV:s söner blifvit föreslagna
att förmälas med Christina. Först hade kort efter slaget vid Leipzig
1631 en framställning blifvit gjord till Gustaf Adolf om en sådan
förbindelse mellan hertig Ulrik af Holstein, danske konungens yngre, då
tjuguårige son och den svenska prinsessan, som då ännu icke fylt sitt
femte år; men Gustaf Adolf hade icke velat lyssna till detta förslag.
Det förnyades emellertid några månader efter hans död, dels från
konung Christian, som lät sitt sändebud vid svenska hofvet i
hemlighet derom göra framställning hos enkedrottningen, och dels från danska
riksrådet, som i samma ärende vände sig till Axel Oxenstierna,
hvilken enkedrottningen äfven underrättade om det anbud som hos henne
blifvit gjordt. Ingendera visade någon håg att understödja denna
giftermålsplan. Enkedrottningen misstyckte att den blifvit framstäld så
kort efter konungens död, att icke ens halfva sorgetiden var förliden,
och Oxenstierna såg i detta förslag endast ett nytt försök å Danmarks
sida att vinna inflytande i Sverige. Det afböjdes derföre och förföll
snart af sig sjelft, emedan prins Ulrik, som gått i sachsisk tjenst, redan
i Augusti 1633 blef dödad vid Schweidnitz i Schlesien.
Icke långt derefter kom emellertid från Danmark ett nytt
förmälning sförslag och denna gång var prins Ulriks äldre broder
Fredrik, sedermera Christian IV:s efterträdare å danska tronen, den
föreslagne ; men då hvarken rådet eller svenska folket Önskade se en dansk
furste på Sveriges tron, följde äfven nu ett höfligt afslag, i det man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
