Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1649 - Riksdagens sammanträdande - Utskrifning och bevillningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 164g.
397
af krigsbefälet och alla hemmahörande öfverstar, med deras
överstelöjtnanter, majorer och en ryttmästare eller kapten af hvart
landtrege-mente; från hvarje stad en borgmästare och en rådman eller »en
annan beskedlig borgare», samt af allmogen en ärlig och bofast man från
hvart härad blifvit kallade att den 15 Januari 1649 infinna sig i
Stockholm till allmän riksdag. Till landtmarskalk utsåg drottningen sin
kammarherre Svante Sparre, friherre till Kronoberg, som ännu ej fylt sitt
tjugusjette år, men redan gjort sig fördelaktigt känd för allvarliga
studier och äfven såsom son till Lars Sparre, som varit landtmarskalk vid
sex föregående riksdagar, kunde hoppas att af ståndet mötas med
förtroende. Erkebiskopen Johannes Lenæus var presteståndets,
borgmästaren i Stockholm Nils Nilsson Silenius borgarståndets och bonden Nils
Larsson från Blidsbergs socken i Vestergötland bondeståndets talman.
Den 22 Januari voro ständerna första gången samlade å rikssalen,
då Bengt Skytte, som året förut blifvit riksråd och nu under
rikskanslerns sjukdom förestod kansliet, helsade stånden å drottningens vägnar,
emedan hon, ehuru närvarande, var af en bröståkomma urståndsatt att
sjelf tala. Rådssekreteraren Tungel uppläste den kungliga
propositionen, hvaruti skildrades krigets gång under de sista åren, den ära
landet vunnit och den ingångna fredens betydelse. Den vore likväl icke
olik »en nyutslocknad stor eld, med många lemnade bränder, hvilka
lätt igen kunna tändas och uppstiga i häftig låga», hvarföre kongl.
maj:t aktade nödigt, att den afslutade freden hölles beväpnad, och
begärde att samtliga stånden måtte taga i öfvervägande följande trenne
punkter: huru freden skall fullgöras, främjas och handhafvas; huru
krigsfolket, som genom krig och sjukdom blifvit förminskadt, må kunna
förstärkas och hållas vid bestämdt antal, samt af hvilka medel
krigsfolket skall aflönas, fästningarna provianteras och kronans gäld betalas.
I anledning af denna proposition hade adeln öfverläggningar med
ombud från presteståndet, hvilka ansågo landet, efter fredens afslutande,
ej behöfva så stort antal krigsfolk som förut. Presterskapet önskade
derföre blifva förskonadt från utskrifning och ville åtminstone icke för
mer än ett år bevilja en sådan, äfvensom de ville endast för ett år
medgifva några extra ordinarie utlagor (bevillningar) samt önskade att
helt och hållet frikallas från råghjelpen. Äfven blef bondeståndets
sekreterare kallad till riddarhuset för att uppgifva huru ståndet tagit den
kungliga propositionen. Han berättade, att bönderne icke ville bevilja
någonting, innan de först fått tala med drottningen. Alla klagade öfver
sin fattigdom och brist på arbetare samt ansågo sig ej kunna medgifva
någon utskrifning. Deras hufvudsakligaste besvär var dock, att de
stördes i sin eganderätt.
Ståndens svar å den kungliga propositionen afläts emellertid den
31 Januari och innehöll, å adelns vägnar, att utskrifning medgafs endast
för ett år och ej för sådana hemman, som lågo inom sätesgårdarnes
rå och rör, samt att samma extraordinarie utlagor, som vid 1647 års
riksdag varit beviljade, äfven finge fortfarande utgå, med undantag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
