Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1649 - Öfverläggningar rörande inre hushållningen m. m. - Öfverläggningar om Carl Gustafs erkännande såsom tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 164g.
403
derna enkedrottningens årliga underhåll till 40,000 rdr, som med 10,000
rdr i hvarje qvartal skulle utgå af stora sjötullen, hvarjemte tillika åt
enkedrottningen anslogos Drottningholms kungsgård, med Lofö socken,
Svartsjö kungsgård, med derunder lydande fyra socknar, samt staden
och ön Wollin vid Pomern, hvaremot enkedrottningen afstod från det
lifgeding, som i äktenskapskontraktet blifvit henne tillförsäkradt. Maria
Eleonora hade nemligen nu efter flera års frånvaro återvändt till
Sverige, och hon hade förut så illa hushållat med inkomsterna af de
orter, som blifvit anslagna till hennes lifgeding, att man ansåg
lämpligare att till hennes underhåll anvisa en viss qvartalsvis utgående summa.
Riksdagens vigtigaste fråga var likväl den om tronföljden.
I svaren å den första kungliga propositionen hade stånden yttrat
sin önskan, att drottningens kröning måtte med det snaraste firas och
tillika att riket måtte genom drottningens förmälning blifva försäkradt
om arfvingar till tronen. Inom stånden hade äfven blifvit framstäldt
såsom önskvärdt, att kröningen och förmälningen måtte firas samtidigt
för att bespara riket dubbel omkostnad. Den 22 Februari infann sig
hos drottningen ett utskott från alla stånden, med hvilket, på dess
begäran, äfven enkedrottningen förenat sig att hos drottningen anhålla
det hennes kröning och förmälning måtte med det snaraste på samma
gång firas och att Hennes Maj:t måtte å denna anhållan nu lemna ett
kategoriskt svar. Drottningen tackade ständerna för deras visade
tillgifvenhet och ville äfven låta kröningen försiggå; men då giftermål var
en sak af stor vigt, måste det hemställas till Gud och tiden. Hon
kunde derföre icke lemna något svar å denna del af ständernas
anhållan förr än efter kröningen och hänsköt denna sak till Guds vilja.
Erkebiskopen svarade, att ständernas enhällighet härutinnan vore ett
bevis att det var Guds vilja och det Gudi behagar, det måste
drottningen låta sig behaga. »Gud bevare oss för Eders Kongl. Maj:ts
dödsfall; vi äro alla menniskor, och der E. K. M. komme något
hastigt uppå, stode vi illa», hvartill drottningen genmälde: »Det står hos
Gud; dess gudomliga makt tager jag till vittne, att jag söker landets
bästa och låter mitt lif, om jag än hundrade hade, för rikets och allas
eder välfärd. Gud kan förlänga lifvet, han kan ock förkorta det.»
Drottningen begynte härefter tala om Carl Gustaf, efter han förut
blifvit nämnd i sammanhang med frågan om hennes förmälning. Hon
berömde hans person och de tjenster han gjort landet, samt bad
utskottet öfverlägga, om ej rådligt vore att antaga denne furste till
drottningens efterträdare, hvilket skulle väsentligen bidraga till landets
nytta och säkerhet. Hon ålade emellertid utskottet att icke rörande
denna sak meddela sig med rådet eller ständerna, utan derom
öfverlägga endast inom sig.
På detta sätt blef frågan om Carl Gustafs erkännande såsom
Christinas efterträdare först bragt till riksdagen; men redan följande dagen,
den 23 Februari, gjorde drottningen en framställning derom till rådet.
Hon bad de närvarande ledamöterne deraf icke allenast såsom riksråd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
