Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1649 - Öfverläggningar om Carl Gustafs erkännande såsom tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
Drottningen anmärkte, att utskottet uppfattat hennes proposition
såsom om tronföljdens bestämmande skulle utgöra något hinder för
hennes förmälning med hertigen. Sådant vore dock ej förhållandet.
Hon hade alltid förbehållit sig att ej vara bunden till en sådan
förmälning, men förklarade nu som förr, att om hon gifte sig, ville hon
hafva hertig Carl.
Biskop Johannes Matthiae inföll, att man nog såg, det drottningen
icke vore sinnad taga hertigen till äkta, och frågade om orsaken
härtill, då drottningen likväl å förra riksdagen förklarat sig för ständerna
rörande detta giftermål. Drottningen svarade, att hon aldrig skulle
samtycka till giftermålet förr, än ständerna försäkrat hertigen om
tronföljden. Om hon denna gången icke beslutade sig till giftermålet, så
afsloge hon det dock ej för alltid, och hon upprepade, att, om hon
gifte sig, skulle hon icke taga någon annan än hertigen; men nu ville
hon ej bestämma sig, utan vid hennes kröning skulle ständerna få veta,
om hon ville gifta sig eller icke.
Biskopen bad då, att ständerna måtte förskonas från tronföljdens
bestämmande intill kröningen, men drottningen invände, att derigenom
skulle en hop oroliga hufvuden få tillfälle att hindra saken, hvilken
man kunde bedöma lika väl nu som då. Hon fordrade derföre af
utskottet ett bestämdt utlåtande utan inblandning af frågan om
giftermålet eller något annat, hvilket ock utskottet slutligen lofvade afgifva.
Det skedde också redan den 2 Mars, men i detta utlåtande afstyrktes,
att frågan skulle meddelas ständerna, emedan, om de biföllo förslaget,
vore mycket missförstånd och split att befara mellan drottningen och
fursten, mellan honom och ständerna, ja, äfven mellan stånden
inbördes, då en del skulle hålla sig till fursten, efter som månge äro mera
benägne att dyrka den uppgående än den nedgående solen. Följde
åter ett afslag, skulle sådant förnärma hertigen och ingifva honom
misstankar, att man mot honom hade något, som kunde förringa hans
höga och väl meriterade person, hvilken alla högt värdera, så väl för
hans ursprung på mödernet från den kungliga gustavianska slägten
som för hans personliga förtjenster. Detta oaktadt befalte
drottningen, att förslaget om hertigens erkännande för tronföljare skulle
föredragas stånden, bland hvilka presteståndet först afgaf sitt svar, som var
bifallande, under mycket beröm för den högt beprisliga Wasa-ätten
samt mycket ordande om valrikens villor och vådor. Sedan kom
borgareståndets svar, äfven bifallande, ehuru ståndet helst önskat, att
giftermålet varit förenadt med tronföljden; derefter bondeståndet, äfven
med bifall, och sist, den 10 Mars, adelns, som egentligen innehöll
endast, att ståndet lät bero vid det hvarom drottningen och riksens råd
sig förenat; dock förklarade adeln sig »finna och erkänna kongl. maj:ts
skäl och motiv goda, kraftiga och gilla». Det hade emellertid varit
endast med stor svårighet och genom sin personliga inverkan, som
drottningen bragt adeln till detta temligen knapphändiga medgifvande.
Redan samma dag adelns svar inkom förmådde hon alla stånden att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
