Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Partiskrifter och oroligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
och svenskarne blifvit införda; att göra en jemnare fördelning af
skattebördorna; att icke gifva privilegier, som förnärmade hennes egen högt
het och ledde till undersåtarnes träldom, o. s. v.
Å andra sidan har man ock från denna riksdag en partiskrift till
adelns försvar. Den har till titel: »Samtal mellan junker Per, mäster
Plans, Nils Andersson Borgare och Jon i Berga, danneman, hvilket i
Thomasmesso marknad hållet blef i Linköping 1650» och skall hafva
varit författad af Schering Rosenhane. De tre represen tan terne för de
ofrälse stånden anföra der dessas särskilda besvär mot adeln, hvarefter
junker Per föreställer dem, att en regents makt och anseende bedömas
af folk från andra länder efter den prakt och ståt, hvarmed han
omgifves, och derföre måste en rik adel finnas, som kan åstadkomma en
sådan härlighet. Vidare är det adeln, som uppsätter det bästa
krigsfolket och som går sjelf med i kriget att våga lif och blod för de
andra, som sitta hemma. Men likasom adeln går främst i att försvara
landet, så är han ock den som mest beflitar sig om dess uppodlande
och förkofran. Derom vittna tillräckligt de många nya hus och gårdar,
som blifvit uppbyggda i städerna och på landet, de många afröjda
skogarna samt nyanlagda hemmanen och torpen, alla trädgårdar, qvarnar
och humlegårdar, som blifvit inrättade af adeln, och allt detta länder
icke ensamt till adelns nytta, utan till hela landets, så att ock kronans
inkomster derigenom blifvit ansenligen förökade. Mäster Hans borde
sjelf kunna intyga, att ju flere adelsmän bodde i en socken, desto mera
tionde fick presten, förutan mången blank penning mera vid vigsel,
dop och begrafningar, än om idel bönder funnes i församlingen. Sak
samma med borgerskapet i städerna, hvarifrån skulle det hafva sin
näring, om adeln vore ringa och fattig? Hvad hjelp allmogen i många
stycken har af adeln lärer dock ej kunna förnekas. Klart är således
att adelns tilltagande och förkofring är nyttig, helsosam och önsklig,
men edert yrkande på godsens återkallande och adelns förminskande
orådigt och onyttigt. Otillbörligt är ock att anmoda drottningen bryta
sina egna och sina högt aktade förfäders löften, hvaraf följden skulle
blifva, att ingen kunglig försäkran vidare blefve aktad. De kronogods,
adeln bekommit, äro ju icke röfvade eller stulna, utan dels lemnade
till belöning för gjorda tjenster, dels köpta; men nu vet hvar man af
Sveriges lag, att gåfvor och köp äro laga fång samt icke utan våld
kunna rubbas. De skulle således igenlösas, men hvarifrån taga medlen
dertill? Dessutom är det icke adeln ensam, som fått kronogods, äfven
prester, akademier, gymnasier, skolor och städer hafva undfått sådana
i stor myckenhet, och skulle de ena återkallas, så borde väl sådant ske
äfven med de andra. Följden blefve emellertid en allmän oro och
osäkerhet i landet. »Vi hafva exempel på alla sidor omkring oss hvad
buller och oenighet fast i alla riken sig yppat, och huru utaf en liten
gnista lätteligen blifver en stor eld; deremot hafva vi den äran och
hugnaden att vi i sådan enighet och godt förstånd lefvat tillsamman,
att vårt fädernesland står i lyckosamt flor under en dygdesam, heroisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
