Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första tronafsägelse - Christinas misshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
vänden att hos drottningen vinna ett stöd mot denna afhöllos att
framträda mera offentligt, och då hon endast med största svårighet samt
genom hvaijehanda eftergifter och jemkningar förmått lugna den mer
och mer tilltagande jäsningen, hade man väl bort kunna vänta af
henne mera varsamhet i styrelsesättet i allmänhet och framför allt en
noggrannare hushållning med statsmedlen. Intetdera inträffade likväl.
Förlustelserna under och efter kröningshögtidligheterna tycktes så
hänföra henne, att hon förlorat sinnet för de allvarsamma
regeringsärendena, och hennes deltagande deri röjde sig egentligen endast genom
ett slöseri med embeten, värdigheter och donationer, större än
någonsin tillförene.
Så blef antalet af rådets ledamöter, som vid Christinas tillträde
till regeringen utgjorde endast 20 och vid början af året 1651 stigit
till 29, under April månad detta år på en gång ökadt med ytterligare
8, så att det nu var talrikare än någonsin och mera än det enligt
flere erfarne mäns tanke behöfde vara, hvilket, då dessa höga embeten
alltid medförde betydliga utgifter för statsverket, således var en ny
misshushållning.
Tillika utnämnde Christina, just på en tid, då förbittringen mot
adeln och missnöjet med förläningar till dess förmån röjde sig starkast
hos de öfriga samhällsklasserna, 24 nya adelsmän under sjelfva
riksdagen och derefter till 1651 års slut ytterligare 34. Under samma år
upphöjdes 18 adelsmän till friherrar och 8 slägter erhöllo greflig
värdighet, så att endast under detta år de grefliga ätternas antal ökades
från 7 till 15 och de friherrligas från 12 till 30. Dessa nya grefvar
och friherrar blefvo tillika försedda med gref- och friherrskap,
hvaribland flera ganska betydande, och derjemte erhöllo grefvarne och
fri-herrarne betydligt utvidgade rättigheter inom sina gref- och friherrskap.
Drottningen syntes nu hafva helt och hållet slutit sig till adeln och
brutit med de öfriga stånden. Åtminstone vittnade hennes
regeringshandlingar, att hon icke fäste minsta afseende vid hvad de så ifrigt
yrkat och hon sjelf under riksdagen tyckts gilla. Det blef för öfrigt
allt mera bekant, att hennes tid för det mesta upptogs af nöjen och
samtal med de lärde, hon kallat till sitt hof, eller med sina
gunstlingar, och att hon blifvit mer och mer likgiltig för regeringsärendena.
Grefve Magnus var nu den förklarade gunstlingen, af hvilken nästan
alla befordringar och nådebevisningar utdelades. Det var också han
som utverkat de beviljade tillökningarna i grefvarnes och friherrarnes
rättigheter, och till honom lemnade drottningen hufvudsakligen
regeringsbestyren.
I följd af allt detta började ett mer och mer tilltagande missnöje
med drottningens styrelse sprida sig kring landet. Sjelfva adeln, som
nu så gynnades, var dock långt ifrån belåten. Högadeln misstyckte
slöseriet med adelskap och med nya grefliga och friherrliga värdigheter.
Den lägre adeln harmades öfver slöseriet med donationer och
förläningar åt hofadeln och gunstlingar af alla slag. De ofrälse stånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
