Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Rättegången mot Messenierne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
vid, att det redan var beslutadt, det han skulle underkastas pinligt
förhör, men att drottningen eftergifvit det, då han sagt sig vilja frivilligt
bekänna. Han uppgaf nu, att borgmästaren Nils Nilsson (Silenius)
varit deribland, hvilken dock ej talat illa om drottningen, men gerna sett
en revolt i landet och önskat att hertigen måtte visa beslutsamhet, så
skulle folket nog falla honom till. Herr Christopher i Fors hade ock
talat med honom i dessa ämnen, men hvarken önskat eller rådt till
något buller i landet. På grefve Magni fråga, om ej doktor Terserus
varit med om sådana samtal, svarade Messenius, att han väl talat med
honom om presterskapets privilegier, men icke om någon rörelse inom
riket. Vidare frågade grefve Magnus, om ej stadsskrifvaren Skunclc
vore med i denna handel, hvartill Messenius svarade, att Skunck äfven
hörde till de missnöjde samt varit den som vid sista riksdagen
uppsatt de tre ståndens protest, hvilken nu var spridd öfverallt, så att herr
Christopher i Fors sagt, att bönderne ville hafva ett exemplar deraf
förvaradt i hans kyrka. Strängeligen uppmanad att säga ut, om han
icke visste af flera, sade Messenius sig äfven hafva hört åtskilligt af
herr Bengt Skytte, som hade en skadelig och elak tunga. Innan han
rest ur riket*), hade han upptäckt för Messenius, att drottningen
ämnade nedlägga regeringen, och då han förmodade, att hertigen nu snart
skulle komma dertill, ville han till dess blifva borta. Af det samtal
Messenius haft med herr Bengt hade han blifvit mycket stärkt i sina
tankar och hade nu deröfver ett ondt samvete. Grefve Magnus
frågade, om icke äfven Stiernhielm varit inblandad i dessa saker, efter
han mycket umgicks med herr Bengt Skytte; men Messenius fritog
honom, sägande, att herr Stiernhielm höll herr Bengt för en tok. Hos
hertigen hade herr Bengt sökt ställa sig in med sådant tal, men
hertigen hade ej velat hafva något umgänge med honom. Sedan
Messenius ytterligare blifvit uppmanad att bekänna allt hvad han visste, sade
han sig icke kunna göra det, utan allenast för drottningen, hvarföre
grefve Magnus gick till henne, och en stund derefter infann hon sig i
rådkammaren, då Messenius upprepade hvad han förut yttrat om Bengt
Skytte och Nils Nilsson. Båda hade yttrat sig gerna se, att hertigen
nu toge regeringen; skedde det icke, kunde han kanske en annan gång
icke komma dertill. Äfven hade han hört att i flera landsändar
talades om kronogodsens återtagande och om en regementsförändring. I
kansliet voro dock alla oskyldige; sammaledes i hofrätten, Carl
Rosin-ger’ (assessor i Svea hofrätt) »bjälade fuller något, men det var intet
bevändt med honom». Ej heller visste Messenius något ondt med
någon i krigskollegium. Slutligen bad han drottningen att få en nådig
död och helst att blifva skjuten, samt att hans döttrar måtte få behålla
hans sköldemärke och gods, hans hustru få ett nådår till att betala
hans skulder och att hon, med barnen, fingo besöka honom i fän-
Riksrådet Bengt Skytte hade i Juni månad samma år företagit en
utländsk resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
