Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1652 - Christina närmar sig åter Oxenstierna - Riksdagens sammanträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1652.
455
hon vid denna riksdag gick de ofrälse stånden till mötes, hoppades
man, att hon insett, huru hon af sina högadliga rådgifvare blifvit
missledd och att hennes styrelse derefter skulle få en annan riktning. Det
visade sig likväl snart, att detta tillmötesgående endast varit en slugt
anlagd plan till motarbetande af högadelns afsigter mot konungamakten
och att, så snart dessa afsigter voro omintetgjorda, drottningen ganska
litet bekymrade sig om de ofrälse ståndens besvärspunkter. Ännu
mindre spordes någon förbättring i hennes hushållning med statens
egendom och inkomster, hvilken tvärt om nu blef oefterrättligare än
någonsin, lika som äfven, alltsedan kröningen, lefnadssättet vid hofvet blef
ännu bullersammare och förlustelserna ännu talrikare och kostsammare
än förut.
I följd häraf vände sig under året 1651 missnöjet mer och mer
mot Christina personligen och längtan efter ett regentombyte blef
alltmera liflig och allmän hos större delen af folket. Den messeniska
smädeskriften, hvilken kan betraktas såsom ett återljud af hvad som af
de missnöjde sades man och man emellan, visar, att man hos
drottningen företrädesvis klandrade hennes slöseri och idkeliga jägtande efter
nya nöjen, medan missnöjet för öfrigt var riktadt mot högadelns ledare
Axel Oxenstierna och Jakob De la Gardie samt mot gunstlingen
Magnus De la Gardie, hvilken man gjorde till ett slags språkrör för den
sluge kanslerns planer, dem grefve Magnus skulle framföra till
drottningen. Äfven grefvens mor, Ebba Brahe, tyckes varit mycket illa
an-skrifven hos den större allmänheten. Ett temligen allmänt spridt och
af många trodt rykte var, att drottningen under sitt vistande på
Jakobsdal dagarne före kröningen blifvit af henne förhexad, och i den
messeniska smädeskriften beskyldes grefvinnan Ebba att hafva hållit
gift i beredskap, i händelse Carl Gustaf skulle blifvit hennes gäst på
Jakobsdal. Anledningen till dessa rykten är svår att utfinna. De bref
från Ebba Brahe, man har i behåll, äro i allmänhet så ytterst tarfliga
till innehållet och så oförsvarligt stafvade, att för dem, som läser dem,
all romantik försvinner från föremålet för Gustaf Adolfs första kärlek;
men dessa så tarfliga och så illa stafvade bref, vittnande endast om en
kärleksfull moder och en god husmoder, böra tillräckligt fritaga henne
från hvarje misstanke att hafva varit en hexa eller giftblanderska.
Troligen har ock endast hennes kända ömhet för sin son, den hatade
gunstlingen, föranledt dessa oblida rykten om modern. Eget är
emellertid, att medan, bland högadelns ledare, Axel Oxenstierna och de
båda De la Gardie, far och son, företrädesvis voro föremål för
missnöjet, detta icke synes i någon högre grad varit riktadt mot Per Brahe,
som likväl var den ihärdigaste och obilligaste förfäktaren af de adeliga
privilegierna samt äfven fått största andelen af de bortskänkta eller
förlänade kronogodsen — ett nytt bevis huru föga rättvis och tillförlitlig
den s. k. allmänna meningen ofta är.
I trots af det mycket spridda missnöjet både med drottningen och
hennes styrelse, hvarom regeringen visst icke var okunnig, blef det lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
