Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1652 - Tillsättandet af ett hemligt utskott - Riksdagsbeslutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5° 4
Christina.
lemnat holländarne tullfrihet i Öresund, och åtskilligt intrång hade egt
rum i den tullfrihet derstädes, som blifvit Sverige tillvunnen genom
freden i Brömsebro. Sedermera hade ett sjökrig utbrutit mellan
England och Holland, hvarunder engelska fartyg blifvit hindrade att
genomgå sundet och Englands handel med Sverige sålunda afbruten,
äfvensom Sveriges handel i allmänhet lidit mycken skada af detta krig
mellan de båda sjömakterna. Hvad var nu att göra? Skulle man låta
saken hafva sin gång, i hvilket fall dock vore att befara, det den
segrande makten komme att bestämma tullförhållandena i sundet, eller
skulle man på ett eller annat sätt blanda sig i striden? Erkebiskopen
tillstyrkte, att först och främst bönedagar måtte förordnas, sedermera
att drottningen borde erbjuda sin bemedling och slutligen att, om denna
bemedling icke antogs, man skulle väpna sig till försvar mot hvarje
öfvervåld. Drottningen svarade, att bönedagarne skulle påbjudas och att
Sveriges bemedling redan blifvit erbjuden, ehuru något svar å detta
erbjudande ännu ej ingått, men att det vore ganska kostsamt att
utrusta hären och flottan till ett försvarskrig och ändock osäkert, emedan
man ej visste hvar man blefve anfallen. Det vore bättre och säkrare
att sända våra stridskrafter i fiendens land och tvinga honom till fred
än att ligga stilla och förnöta våra krafter under ett försvarskrig. I
båda fallen behöfdes dock både folk och penningar, och det var om
dessas anskaffande drottningen velat med utskottet öfverlägga. Dervid
borde tillika tagas i betraktande förhållandet till Polen.
Underhandlingar hade visserligen blifvit öppnade att förvandla det tjugusexåriga
stilleståndet till stadigvarande fred, men konungen i Polen yrkade ännu
alltid på bibehållande af arfsrätten till Sveriges krona och vägrade
drottningen den henne tillkommande titel samt fordrade att återfå Lifland.
Då svenska regeringen ej kunde ingå på sådana fordringar, vore ett
fredsbrott att befara från Polens sida, så snart dess krig med
kosackerna var slutadt. Kanslern anmärkte, att den polske konungens
fiendtliga sinnesstämning ständigt stack fram, ehuru drottningen visserligen
icke hade sådant af honom förtjenat, då det varit hon, som förhjelpt
honom att blifva konung, men
»så snart han kom i sätet,
så blef det ock förgätet»
Det hemliga utskottets förhandlingar afslutades den i December,
då dess betänkande afgafs. Deri tillstyrktes, att underhandlingarna
om fred med Polen borde fortsättas, men utan eftergift af något bland
det, som föranledt kriget, och endast under vilkor att Lifland för alltid
afträddes till Sverige. Beträffande åter förhållandet till Danmark och
hvad dermed stod i sammanhang, så borde intet hinder eller någon
afkortning tillåtas i Sveriges rättighet att hafva Öresund och Belterna
öppna och fria för alla svenska fartyg och varor. Utskottet ville
derföre efter bästa förmåga medverka till beredande af de medel,
hvarigenom rikets rätt och bästa kunde, så i ena som andra fallet,
upprätthållas och befordras, lemnande åt drottningen att, efter föregån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
