Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Christinas svenske gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
Chr is tina.
grefve- och friherrevärdigheterna måtte alldeles afskaffas och adeln
återföras till dess förra likhet, då en hvar fick sin utmärkelse icke genom
sin värdighet, utan genom sin förtjenst. För egen del ville han gerna
afsäga sig både sin grefve- och sin friherretitel samt hoppades, att hans
barn skulle villigt och efter bästa förmåga tjena riket utan andra
belöningar än äran att hafva gagnat sitt fädernesland. Äfven Brahe, som
satte sin grefliga värdighet ganska högt, ville ej hafva en högre, och
vid sådant förhållande måste Christina låta äfven detta förslag falla.
Emellertid, om hon ej kunde öka sin gunstlings värdighet, så sökte
hon i stället öka hans förmögenhet. En gammal fordran till ett
ganska betydande belopp, hvilken hans fader Åke Tott haft hos kronan,
blef nu af drottningen erkänd och räknekammaren erhöll befallning att
utbetala densamma. År 1652 hade hon sökt förskaffa den då ännu i
gunst varande Magnus De la Gardie Ekolsunds egendom samt anmodat
Clas Tott att taga några andra gårdar i utbyte mot denna egendom,
hvilket också skett; men när han i sin ordning blifvit hennes
gunstling, ville hon skaffa honom detta familjegods tillbaka, och då hon icke
hade penningar att återköpa detsamma, bad hon Carl Gustaf köpa
godset af grefve Magnus och sedermera skänka det åt Tott. Prinsen
visade icke särdeles håg härtill, då köpesumman uppgick till 30,000 eller,
enligt en annan uppgift, till 70,000 rdr; men då Christina förestälde
honom, att han, som af henne fått en krona, väl för hennes skull
kunde gifva Tott en egendom, uppfylde prinsen hennes önskan. Tott
synes sedermera varit honom tillgifven och skall äfven hafva gjort
honom hvarjehanda återtjenster.
Samtidigt med Clas Tott var en annan ung man, Anton von
Sternberg, i besittning af drottningens ynnest. Han var son till Johan von
Steinberg, som varit hofråd hos Gustaf Adolf och blifvit adlad 1641
samt år 1648 utnämnd till landdrots i Bremen. Sonen, född i
Tyskland, hade under danska och tyska krigen varit i svensk tjenst, år
1646 blifvit stallmästare hos drottningen och år 1650 gift med hennes
hofjungfru Katarina Ribbing. Han hade emellertid väckt föga
uppseende, förr än en beslutsam handling med ens förvärfvade honom
drottningens gunst. Tidigt en morgon i Maj 1652 hade hon, åtföljd
af amiralerna Herman Fleming och Gustaf Wrangel, general
Wachtmeister och stallmästaren Steinberg, begifvit sig till Skeppsholmen för
att bese flottan, som då höll på att utrustas. Amiral Fleming skulle
föra drottningen öfver en för tillfället lagd bro af lösa bräder till ett
af fartygen, men steg af förseende på den utom fästet liggande ändan
af ett bräde, hvilket vickade till, då både drottningen och amiralen
föllo i vattnet. I fallet fattade han i drottningens kjortel och drog
henne med sig i djupet, men, innan hon hann sjunka, hoppade
Steinberg efter, fick tag i drottningens klädning och höll henne uppe
till dess Wachtmeister fattat henne under armarna och, med några
andras tillhjelp, drog upp både henne och amiralen. Drottningen lät sig
ingenting bekomma, utan höll samma dag offentlig middagsspisning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
