Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - De utländske gunstlingarne: Bourdelot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Chr is tina.
som i början af året 1652 kom till svenska hofvet och genom sina
föreskrifter lyckades tillvägabringa en betydande förbättring i Christinas
helsotillstånd, hvilket då någon tid varit ganska oroande, utan att
hennes förre läkare förstått bäfva det onda, hvaraf hon led. Hon påstod
ock, att hon hade Bourdelot, näst Gud, att tacka för lifvet, och innan
kort var han hennes förklarade gunstling. Hans fina och behagliga
umgängessätt, det qvicka, ehuru oftast rätt hvassa skämt, hvarmed han
förlöjligade åtskilliga bland hennes omgifning, synnerligast de talrika
lärde, som från flera länder samlat sig att egna den frikostiga
drottningen sin hyllning, gaf henne ett nytt tidsfördrif, mycket i hennes
smak, då hon alltid helst såg sig sjelf vara den enda beundrade. Hans
käcka omdömen i alla ämnen gåfvo äfven Christina en hög tanke om
hans snille och kunskaper, och det dröjde icke länge, innan hans
sällskap blef för henne oumbärligt. Han fick sin bostad i sjelfva slottet,
var ständigt i drottningens närhet och vann hos henne sådant
inflytande, att både högre och lägre begärde hans förord och sökte genom
mer eller mindre rika gåfvor, efter hvars och ens tillgångar, vinna hans
bevågenhet. Så väl härigenom som i synnerhet genom drottningens
frikostighet blef han i stånd att föra ett ganska lysande lefnadssätt,
som stötte rikets högre embetsmän samt väckte afund och förtrytelse
hos alla. Åtskilliga icke särdeles fina puts, hvilka han tillät sig mot
de lärde vid hennes hof, skaffade honom bittra fiender äfven i dessa.
Så hade tvänne bland dem, fransmannen Naudé och tysken Meibom,
skrifvit lärda afhandlingar, den förre om dansen, den senare om
musiken i forntiden, och nu öfvertalade Bourdelot drottningen att befalla
dem sjelfva gifva åskådlighet åt sina afhandlingar, så att Meibom skulle
spela och Naudé dansa efter de forna folkslagens sätt. De godtrogne
läskarlarne fullgjorde befallningen till drottningens och hofvets
synnerliga förlustelse, men då de ej kunde undgå att märka huru de endast
varit föremål för gäckeri, blefvo de så mycket mera förbittrade på
upp-hofsmannen dertill, ju högre de skattade sig sjelfve och sin lärdom.
Naudé vågade dock ej gifva utbrott åt sin harm, men den mer
het-lefrade Meibom gaf följande dagen Bourdelot en kraftig örfil, hvaröfver
denne klagade hos drottningen, som befalte Meibom genast lemna
Sverige, hvilket ock skedde, då äfven flere andre bland de lärde
ut-ländingarne aflägsnade sig. Härigenom och ännu mera genom
Bour-delots förlöjliganden förlorade Christina hågen för vetenskapliga studier,
den enda allvarsamma sysselsättning för hvilken hon dittills bibehållit
något tycke. Ännu skadligare var likväl den riktning till fritänkeri
hon erhållit genom sina samtal med Bourdelot och som snart röjde
sig deri, att hon utan anmärkning tillät gäckeri med de heligaste
föremål och äfven att sedolärans bud betraktades såsom föråldrade
fördomar. Hos de allvarligare bland Christinas omgifning väcktes häraf
harm och förargelse, och presterskapet ämnade formligen varna
drottningen för smittan af Bourdelots gudlösa tänkesätt, då hennes mor i
stället åtog sig detta, men blef med köld afvisad. Christina sade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
