Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - De utländske gunstlingarne: Bourdelot - Pimentelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C kr is ti fi as sista regeringsår.
465
henne: »Jag vet ganska väl hvilka de äro, som lockat ers maj:t till
detta steg; men jag skall lära dem att också veta hvem jag är och att
ångra sin förmätenhet», hvarpå hon gick hastigt ur rummet, lemnande
den djupt bedröfvade modern. Oviljan mot Bourdelot blef likväl
slutligen så häftig och så allmän, att drottningen ej längre vågade trotsa
den, utan lät honom i Juni 1653 återvända till Frankrike, hvarvid
hon lemnade honom ett rekommendationsbref till konungen och 10,000
rdr genast samt en vexel på ytterligare 20,000 rdr. Han måste
likväl nattetid smyga sig ur staden af fruktan för misshandel af
befolkningen.
Han hade likväl redan beredt tillträde till drottningens ynnest åt
en annan utländning, spanska sändebudet don Antonio Pimentelä de
Parada, som i Augusti 1652 infann sig i Stockholm, skickad af sin
konung, dels för att söka rubba hennes tillgifvenhet för Frankrike, med
hvilken makt Spanien var i krig, och dels för att draga Sveriges
salthandel från Portugal, hvilket nu frigjort sig från Spaniens öfvervälde.
Bourdelot, som stod i nära förbindelse med prinsen af Condé, hvilken
under de inre oroligheterna i Frankrike slutit sig till Spanien, gjorde
allt att stämma Christina fördelaktigt för Pimentelli och lyckades häri
mer än han troligen önskat. Pimentelli, en vacker, fint bildad
verldsman, med särdeles lyckliga umgängesgåfvor, blef snart af Christina så
omhuldad, att man temligen allmänt antog honom vara hennes
gynnade älskare. Högst sällan kunde hon undvara hans sällskap, han
vistades nästan hvarje stund på slottet, och det berättades öfver allt,
att drottningen gaf honom förtroende af rikets vigtigaste
angelägenheter samt ofta följde hans råd. I samma mån drottningen föredrog
denne utländning, var han ock hatad af svenskarne, både högre och
lägre, och det blef derföre en stor och allmän glädje, när han mot
slutet af Juni 1653 blef af sin konung återkallad och äfven Bourdelot
skulle lemna Sverige. Pimentellis afresa blef emellertid uppskjuten från
den ena veckan till den andra i följd af en stor mängd afskedsfesten
tillstälda af alla, som ville stå väl hos drottningen, och äfven af henne
sjelf. Rika afskedsgåfvor uteblefvo ej heller. Utom 10,000 rdr i reda
penningar erhöll Pimentelli den kort förut stiftade Amaranterordens
riddarestjerna i diamanter och rubiner till ett värde af 12,000 rdr,
samt hans båda förnämste tjenare hvardera en guldkedja af 300
duka-ters värde. Ändtligen i början af Augusti skedde afresan, men knappt
hade Pimentelli afseglat från Göteborg, innan fartyget öfverfölls af en
svår storm och måste vända tillbaka till hamnen, hvarifrån Pimentelli
begaf sig landvägen till Östergötland, der drottningen då vistades. I
detsamma ankom, åtminstone enligt hans egen uppgift, befallning från
hofvet i Madrid, att han skulle stanna i Sverige öfver vintern, och till
stor förvåning och ännu större harm såg hufvudstadens befolkning
honom dit återvända i drottningens sällskap. Nya ynnestbevis blefvo
honom ock nu tilldelade. En praktvagn, klädd med rödt sammet och
med rik förgyllning öfver hvarje del af jernbeslagen samt förspänd med
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V. -iq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
