Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Ulfeldt - Radziejowsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas sista regeringsår.
467
hon beviljade detsamma, ville hon att danska sändebudet först skulle
underrätta sin konung om Ulfeldts ankomst och fråga, huru konungen
önskade att Ulfeldt skulle bemötas. Hon afbidade likväl icke svaret
på denna förfrågan, utan utfärdade, emot rådets afstyrkande, ett
lejde-bref, hvarigenom Ulfeldt blef tagen uti hennes konungsliga hägn och
beskydd, samt gaf honom derefter offentligt företräde, hvarvid han
af-hemtades i drottningens vagn och bemöttes såsom han varit ett
sändebud och icke en flykting från Danmark. Ulfeldt, en slipad och
smidig diplomat, förstod redan vid detta första företräde så intaga
drottningen, att han snart, likasom Bourdelot och Pimentelli, till hvilka
han slutit sig, blef en nära nog ständig deltagare i hennes förtroligare
krets. I motsats mot de öfriga gunstlingarne fick han likväl, i stället
att rikta sig genom drottningens ynnest, temligen dyrt betala den.
Christina, som vid denna tid var i stort behof af penningar, lånade
vid flera tillfällen betydande summor af Ulfeldt, och detta var väl
också en bland anledningarna till den välvilja, hon fortfarande visade
honom. Emellertid, om han också ej riktade sig på Sveriges bekostnad,
hotade han dock att på annat sätt blifva ganska förderflig för det land,
der han funnit en tillflykt. Han gjorde nemligen allt att förmå
drottningen till ett fredsbrott mot Danmark för att på detta sätt få
tillfredsställa sin hämndlystnad mot dess dåvarande konung. För
Christina framstälde han det ena förslaget efter det andra till Danmarks
eröfrande, gaf henne en mängd underrättelser om landets fästningar,
vapenförråd och stridskrafter i allmänhet, om de särskilda partiernas
ställning till hvarandra, om de personer hvilkas bistånd man kunde
påräkna, om hvilken väg de svenska trupperna borde taga för att med
mesta framgång kunna företaga eröfringen o. s. v., samt försäkrade att
denna icke skulle möta någon svårighet i anseende till det allmänna
missnöje som rådde bland danska folket. Äfven Pimentelli
understödde denna eröfringsplan, emedan ett krig mot Danmark skulle
förhindra Sverige från allt bistånd åt Frankrike, med hvilket Spanien nu
var i ovänskap. Han skall ock å sin konungs vägnar hafva erbjudit
en million rdr såsom bidrag till krigskostnaderna, samt Ulfeldt
dessutom lofvat dertill bidraga med 800,000 rdr. Christina lyssnade
villigt till dessa framställningar, sände Carl Gustaf Wrangel i hemlighet
till Öresund att utforska danska flottans tillstånd samt lät Ulfeldt inför
svenska riksrådet framställa sitt anfallsförslag.
Vid denna tid vistades i Stockholm och vid drottningens hof en
annan flykting, den polske vice kronkanslern Hieronymus Radziejowsky,
lika förbittrad mot sitt lands regering och med lika förrädiska
stämplingar mot Polen som Ulfeldts mot Danmark. Han hade genom
polska drottningens beskydd blifvit upphöjd till det ansedda embete han
beklädde och hade gift sig med en högättad, ung, rik och skön
polska, Anna Slusczanka, enka efter en Uladislai gunstling. Mellan henne
och Uladislai efterträdare Johan Casimir hade en viss förtrolighet
uppstått, som väckt mannens svartsjuka, hvaraf flera obehagliga uppträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
