Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Radziejowsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas sista regeringsår.
469
förestälde henne tillika huru mycket hennes anseende måste lida
genom att hennes namn inblandades i Radziejowskys förrädiska
stämplingar. »Han vill», heter det vidare, »inbilla verlden, att på samma
gång vi båda lefva i godt förstånd och broderlig vänskap med
hvarandra samt våra sändebud underhandla om stilleståndets förvandlande
till evig fred, ni skulle med en trolöshet, förhatlig för Gud och
menniskor och skymflig för alla furstar samt särskildt för medlarne vid vår
fredsunderhandling, hafva sjelfmant och utan någon derom gjord
anhållan erbjudit Chmielnizki att förena edra vapen med mina
upproriska undersåtars. Denna så svarta handling, så orimliga beskyllning,
hvarmed denne man enligt sin vana lönat alla de välgerningar han
af eder mottagit, vittnar om så påtaglig falskhet, så djup ondska, så
utomordentlig oförsynthet, att det måste vara tillräckligt att helt enkelt
underrätta eder derom, för att ni icke skall underlåta något, som kan
öfvertyga alla furstar, att man ej vid edert hof begår så beskaffade
gerningar. Jag har derföre trott det vara öfverflödigt att lägga något
yrkande från mig till hvad månheten om edert eget anseende måste
vi detta tillfälle så oeftergifligt ålägga eder. » En tillrättavisning, på en
gång så fin och så skarp, tyckes väl hafva bort göra Christina
angelägen att gifva den förorättade polske konungen nöjaktig upprättelse;
men man finner icke, att hon låtit Kock erfara något bevis af sitt
missnöje, och Radziejowsky förblef i oförminskadt åtnjutande af hennes
ynnest, hvilket tyckes visa, att hon icke varit i okunnighet om bådas
tilltag, ehuru hon naturligtvis, då det misslyckats, förnekade all
kunskap derom.
Radziejowsky hade emellertid föga framgång hos svenska
regeringen med sina hämndplaner mot den polska, och då han förmodade
orsaken dertill vara drottningens förkärlek för Ulfeldts förslag mot
Danmark, om hvilka han, som stod i förtroligt förhållande till Ulfeldt och
Pimentelli, fått kunskap, så förrådde han dessa förslag för danska
sändebudet i Stockholm, på det danska regeringen måtte erhålla en
varning och kunna rusta sig så, att den svenska skulle finna rådligast
afstå från detta krigsföretag och blifva mera böjd för ett mot Polen.
Fredrik III tog ock saken ganska allvarsamt. Ulfeldt blef för sina
förrädiska stämplingar och för en mot konungen utgifven smädeskrift
dömd förlustig alla sina inom Danmark belägna egendomar, och
konungen skref till Christina samt bad henne besinna, om det vore rätt att
beskydda och gynna en man, som mot ed och pligt skamligen
bespottar och skymfar sin egen konung och sitt fäderneslands regering.
Af en person, som så uppförde sig, kunde hon sjelf vänta hvarken
trohet eller tacksamhet. Christina svarade emellertid att hon i följd
af forna fördrag, Danmarks eget exempel och mensklighetens
fordringar icke kunde vägra fristad och skydd åt en så utmärkt och
namnkunnig man. Hon fortfor ock att ega honom bland sin förtroligare
umgängeskrets och visade sig äfven allt mera benägen för hans
krigsplan, ehuru Wrangel vid sin återkomst berättade, att danska flottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
