Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas sista regeringsår - Radziejowsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
Chr is tina.
var i god ordning, och andra underrättelser äfven ingingo, att
Danmark nu var väl rustadt för ett krig. Oaktadt allt detta yrkade
Christina i rådet på ett anfall mot Danmark, men häremot uppträdde nu
Axel Oxenstierna med mycken bestämdhet. Han förestälde
drottningen, att då Sverige i senare tider tagit Ingermanland och Estland från
Ryssland, Lifland från Polen, Pomern, Bremen och andra tyska
områden från kejsardömet, kunde dessa stater icke vara oss benägna. Om
nu, under ett krig mot Danmark, någon olycka hände oss, skulle säkert
dessa våra grannar passa på tillfället att hämnas. Han rådde derföre
till fredens bibehållande, och hans mening segrade i rådet.
Drottningen måste derföre nu söka ställa till rätta hvad genom hennes välvilja
för Ulfeldt kommit i olag, och hon beklagade derföre under ett
samtal med danska sändebudet, att en och annan velat stifta oenighet
mellan båda rikena, samt yttrade tillika sin önskan att ingå ett
närmare förbund med konungen i Danmark för att gemensamt med
honom återställa sjöfartens trygghet, som blifvit rubbad af engelsmännen.
I anledning häraf ankom ock i Februari 1653 en utomordentlig
beskickning från Danmark; men nu gjordes allahanda svårigheter, det
ifrågasatta förbundet kom ej till verkställighet, och de danska
sändebuden reste hem, bittert klagande öfver drottningen, som gifvit anledning
till beskickningen, men nu ändrat tankar. Hon fortfor ock att visa
Ulfeldt samma välvilja som förut, och hennes ynnest för honom och
för Radziejowsky försatte, ända till hennes tronafsägelse, den svenska
regeringen i ett visst spändt förhållande till den danska och den polska.
De fyra utländske gunstlingarne, Bourdelot, Pimentelli, Ulfeldt
och Radziejowsky, hvilka, den förstnämnde till medietafåret 1653, och
de öfrige ända till hennes tronafsägelse utgjorde Christinas dagliga
umgänge, skadade henne hos hennes folk vida mera än de inhemske
gunstlingarne, ehuru desse visserligen voro ännu mera kostsamme för riket.
Redan förut hade Christina visat ringaktning för Sverige och svenskarne
samt en påtaglig förkärlek för allt utländskt, men under dessa
utländska gunstlingars inflytande steg denna ringaktning ända till leda vid
Sverige och förakt för svenskarne i allmänhet. Detta blef icke obekant
för hennes folk, som redan deri, att hon till slut nästan endast var
omgifven af utländingar, måste se ett tydligt bevis på hennes ringa
tillgifvenhet för sina undersåtar. Tillgifvenheten för henne kunde
således hos dessa icke heller vara synnerligen stor, men mot dem, hvilka
man antog hafva vållat detta hennes förakt för sitt eget folk och land,
blef förbittringen både häftig och allmän. De hatade utländingarne,
förföljde af pöbeln med skällsord, stenkastning och andra våldsamheter,
vågade slutligen icke visa sig på gatan utan skyddsvakt, och man trodde
det vara för att undgå de så ofta upprepade bevisen på missnöjet hos
hufvudstadens befolkning, som drottningen tillbragte sista halfåret af
sin regering i Upsala.
Medan, under sista året af Christinas regering, hennes spanske
gunstling arbetade på en närmare förbindelse mellan Sverige och Spa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
