Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Rättsväsendet - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsförvaltning en.
473
detta ärende kräfde ett moget öfvervägande, hade kongl. maj:t funnit
för godt att kommunicera detsamma med hofrätterna, hvilka af praxis
bäst visste, hvaruti felen egentligen bestodo. Hofrätterna borde alltså
först uppgifva de fel och brister, som de i lagen förmärkt, samt
sedermera huru de ansåge dem bäst kunna botas, antingen något borde
förändras och utlemnas, eller förklaras, eller ock stadgas och införas.
Man känner icke hofrätternas svar härå, men i inledningen till
»straffordningen» af den 18 Maj 1653 omnämnes, att Svea hofrätt
gjort påminnelser om några angelägna ärenden till justitiens förbättring
och deribland i synnerhet andragit, att underrätternas myndighet
af-toge derföre, att de i alla brottmål måste döma strängt efter lagboken,
hvilken dock blifvit förändrad genom praxis och kungliga resolutioner,
hvarföre hofrätten anhållit, att kongl, maj:t ville stadga något visst,
hvarefter så under- som öfverrätterne kunde sig rätta, så att icke
un-derrätterne dömde efter en grund och hofrätterne efter en annan.
Sannolikt utgjorde denna hofrättens åberopade skrifvelse dess svar å det
anförda kungliga brefvet.
Den nämnda s. k. straffordningen är i sjelfva verket, såsom det
ock heter i inledningen, »ett öppet bref, hvarigenom kongl. maj:t velat
resolvera och förklara sig öfver vissa ärenden, till dess kongl. maj:t
finge tid att lagen öfverse och öfver alla brottmål affatta en stadig
straffordning». Genom de i denna straffordning för de vanligast
förekommande brott utsatta straffbestämmelser stadfästades hvad redan i
praxis gjort sig gällande, och underrätterna fingo nu uttrycklig tillåtelse
att, så snart ej lifsstraff kom i fråga, enligt denna förordning afdöma
der uppräknade brott utan underställning; men i alla andra fall skulle
man förhålla sig efter lagen och rättegångsordningen samt, der sådant
förut varit öfligt, underställa hofrätterna den fälda domen.J)
Något vidare finner man icke hafva under Christinas regering
blifvit uträttadt för att afhjelpa de af regeringen, likasom af
domstolarna och de rättsökande, insedda och erkända bristerna i så väl
lagstiftningen som lagskipningen, ehuru framstående rättslärde nu icke
saknades, åt hvilka utarbetandet af förslag i dessa hänseenden kunnat
anförtros; men häri, såsom i mycket annat, röjde sig under senare delen
af Christinas regering en viss slapphet, som skydde hvarje allvarligare
bemödande. Ingen fans med tillräcklig vilja eller förmåga att kraftigt
och allvarligt genomdrifva de så väl behöfliga förbättringarna, och äfven
Per Brahe, som helà denna tid stod i spetsen för Sveriges rättsväsende
samt både förut och efteråt hade flera förtjenster om dess utveckling,
synes, under det Christina sjelf förde riksstyrelsen, hafva i denna väg
föga uträttat.
I afseende å krigsväsendet fortgick man i samma riktning som
under förmyndarestyrelsen. Inom Finland hade Per Brahe flerstädes
ge-nomdrifvit söldaternes indelande på bestämda boställen, hvarigenom
’) Jfr Posse, Bidrag till svenska lagstiftningens historia, s. 75—81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
