Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Bremen och Verden - Förhållandet till utländska makter - Förändring i den europeiska statskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
C kr istina.
inqvartering och dessutom 15,000 rdr till underhåll, samt derefter
formlig fred, under vilkor att frågan, huruvida Bremen vore medelbar eller
omedelbar stad, uppsköts; att borgerskapet skulle, med detta förbehåll,
aflägga till svenska regeringen samma trohetsed som förut till sina
erkebiskopar; att Burg, Lehe och alla de omtvistade orterna lemnades
åt Sverige, jemte 15,000 rdr till de svenska truppernas aflöning, samt
att svenska regeringen fick utnämna och hafva i Bremen en stadsfogde,
hvilken der i vissa fall egde domsrätt. I början af December 1654
höllo Königsmarck och Rosenhane ett högtidligt intåg i staden samt
mottogos med dyrbara pokaler till vängåfvor och med den ena
festmåltiden efter den andra. Några dagar efter intåget aflade stadens
invånare sin trohetsed till svenska regeringen. *)
Emellertid röjde sig hvarken inom Bremen och Verden eller inom
de öfriga besittningarna i Tyskland något närmande till Sverige, hvars
välde betraktades såsom dem påtvunget och för hvilket de förblefvo
främmande redan derigenom, att de fortfarande tillhörde tyska riket.
Det var således endast med vapenmakt, Sverige der kunde
upprätthålla sitt välde, och kostnaderna härför öfverstego vanligen hvad dessa
besittningar inbringade.
Förhållandet till utländska makter.
Vid det tyska trettioåriga krigets slut hade en vigtig förändring
inträdt i den europeiska statskonsten. Det långvariga kriget hade från
början varit ett religionskrig, likasom de flesta, hvilka under mer än
ett århundrade varit förda inom Europa, då förhållandena staterna
emellan väsentligen bestämdes af den religiösa bekännelse de tillhörde.
Nu åter var religionskrigens tid förbi och handelskrigens hade begynt.
Vinstbegäret hade trädt i stället för religionsifvern. Man stridde icke
längre för att försvara sin tro eller påtvinga den åt andra, utan för att
tillvinna sitt land så stora materiela fördelar som möjligt.
Förhållandena mellan de särskilda länderna blefvo härigenom vida mera
invecklade än förut, emedan de nu berodde af den plats hvarje stat intog å
verldsmarknaden och af vexlingarna häri. I följd häraf blefvo ock
förbindelserna staterna emellan hufvudsakligen bestämda af fördelarna för
tillfället. Naturliga bundsförvandter funnos icke vidare, utan endast
tillfälliga, allt efter som förbundet betingades af ömsesidiga fördelar
eller man kunde lyckas öfvertyga en annan stats regering, att den hade
fördel deraf. Också blef det nu begynnande tidskiftet företrädesvis en
underhandlingarnas tid, då det framför allt gälde att genom slipade
underhandlare söka öfverlista hvarandra, hvarföre man ock så mycket
mindre kunde räkna på några bestående förbindelser. Den regel, som
redan förut gjort sig i statskonsten gällande, att hvarje granne borde
betraktas såsom en naturlig fiende, hade nu blifvit ytterligare utsträckt,
») Jfr Fryxell, Berättelser. X: 97—115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
