Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
Chr is tina.
brytningen mellan Christina och Oxenstierna för att leda svenska
regeringens statskonst i Frankrikes intresse och ytterligare befästa
förbundet mellan båda makterna. Christina visade ock från början synnerlig
benägenhet för Frankrike och allt hvad dermed stod i gemenskap.
Redan under hennes första regeringsår blefvo flere fransmän anstälde vid
hennes hof, och deras antal, så väl som den ynnest drottningen
visade dem, tilltog efter hand så, att presterskapet vid 1647 års riksdag
yttrade en önskan, som af Per Brahe understöddes, att dessa
utländ-ningar måtte från hofvet aflägsnas, emedan man befarade, att de
genom sitt lättsinne och sin katolska trosbekännelse kunde inverka
menligt på drottningen. Under riksdagen 1649 framstälde bondeståndet
samma önskan, men drottningen fäste intet afseende dervid. Detta år
inkom till Sverige förra franska sändebudet i Warschau grefve de Bregy,
som vann Christinas förtroende i så hög grad, att hon beslöt antaga
honom till sin förste hofmarskalk och gaf honom i uppdrag att värfva
300 franska adelsmän, som skulle blifva hennes närmaste lifvakt, från
hvilket förslag hon dock på rådets enträgna föreställningar förmåddes
afstå.
Franska regeringen hade, å sin sida, på det mest smickrande sätt
mottagit den svenska ambassadören, drottningens gunstling Magnus
De la Gardie, och allt sedan hade det De la Gardieska partiet inom
rådet visat en afgjord tillgifvenhet för Frankrike och en synnerlig
beredvillighet att gå dess önskningar till mötes, hvaremot det
Oxenstiern-ska fortfor att yrka en sjelfständig hållning mot denna makt så väl
som mot hvarje annan. Drottningen slöt sig likväl till det förra
partiets åsigter, och ömsesidiga gåfvor tjenade såsom bevis och bekräftelse
på den nära vänskapen mellan båda hofven. Från det fransyska erhöll
Christina 1648 en summa af 100,000 rdr, hvilken för henne, som redan
då var i ständigt penningebehof, var af synnerligt värde, hvaremot hon
förärade Frankrikes regentinna ett för dennas räkning bygdt och efter
henne uppkalladt krigsfartyg samt kardinal Mazarin likaledes ett efter
hans förnamn Julius uppkalladt örlogsfartyg, som förde 32 kanoner och
värderades till 40,000 rdr. Dessa gåfvor och gengåfvor voro likväl
endast inledningen till en långt vigtigare tjenst, hvilken den franska
regeringen under detta år begärde af den svenska.
När den resning, som i Augusti 1648 utbrutit i Paris och för
hvilken dervarande parlament trädde i spetsen, började blifva för
regeringen allt mera vådlig, anhöll Mazarin genom Chanut, att Sveriges i
Tyskland varande trupper måtte efter freden öfverlåtas till franska
regeringens tjenst för att kufva denna resning. Christina visade sig ock
genast villig härtill, men denna gången fick hon hela rådet emot sig.
Man förestälde henne, att ett sådant steg skulle bringa Sverige i öppen
fiendskap med Spanien, som då förde krig mot Frankrike, och att
sålunda Sverige, endast för att tjena franska hofvet, skulle få ett nytt
krig just som det förra slutade. Christina lät likväl ej afskräcka sig,
utan uppgjorde i samråd med Chanut ett annat förslag, att de afske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
