Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Chr is tina.
England blef under Cromwells ledning en af Europas mäktigaste sta.
ter, hvars vänskap de öfriga började mer och mer söka. Den svenska
högadeln, som gemensamt med köpmännen den tiden dref Sveriges
handel, yrkade ifrigt på ett närmande till den engelska republiken i
handelns intresse, och ett sådant närmande förordades kraftigt äfven
af Oxenstierna. Det visade sig ock mer och mer, att för den
landsflyktige engelske kronpretendenten ingenting kunde uträttas, och då
tillika Cromwell tycktes söka Sveriges vänskap samt ett vänskapligt
förhållande till honom var för Sverige af ojemförligt mera vigt och nytta
än vänskapen med kronpretendenten, så blef denne nu öfvergifven och
Christina erkände under sommaren 1651 den engelska republiken.
När denna sedermera råkade i krig med Holland, sökte Cromwell
tillvägabringa ett närmare förbund med Sverige och sände derföre sin
kansler Bulstrode Whitelocke mot slutet af året 1653 till Sverige, der
Whitelocke genom sin redbarhet och andra berömvärda egenskaper
förvärfvade sig många vänner och gjorde sig högt aktad äfven af
drottningen. Han kom ock snart på förtrolig fot med hennes gunstling
Pimentelli, som ifrigt arbetade på tillvägabringandet af en närmare
förbindelse mellan Spanien, Sverige och England för att motväga
förbindelsen mellan Frankrike, Holland och Danmark. Emellertid, ehuru
Whitelocke rönte det vänligaste bemötande både af drottningen,
Oxenstierna och alla mera framstående inom svenska styrelsen, samt ett
förbund med England tydligen äfven var för Sverige fördelaktigt, dröjde
det likväl i flera månader, innan detta förbund blef afslutadt, emedan
svenska regeringen ville afbida dels händelsernas utveckling inom
England, der Cromwell, kort efter Whitelockes hitkomst, tillvällat sig
högsta makten och fördrifvit parlamentet, hvilket man förmodade komma
att framkalla ett nytt inbördes krig; dels ock slutet på kriget mellan
England och Holland, som blifvit fördt med omvexlande lycka och
möjligen genom sin utgång kunde göra ett förbund med England för
Sverige mindre nyttigt, kanske äfven skadligt, i händelse Holland
segrade. Först sedan fred var ingången mellan dessa båda makter,
afslutades den 11 April 1654 mellan Sverige och England ett fördrag,
enligt hvilket mellan båda makterna skulle för framtiden vara ständig
fred och vänskap, så att ingendera finge hvarken sjelf eller genom
andra förehafva något, som kunde skada den andra, och ej heller på
något sätt gynna den andras fiender och upproriske undersåtar eller
inom sitt land hysa sådana. Handeln mellan båda makternas
undersåtar skulle vara fullkomligt fri och obehindrad, så att de äfven kunde
i det andra riket uppköpa och derifrån utföra alla slags vapen och
andra krigsförnödenheter samt det ena rikets krigsskepp fritt få inlöpa
i det andras hamnar. Hufvudafsigten med fördraget var den fria
sjöfartens och handelns upprätthållande i europeiska farvattnen, hvarföre
båda makterna öfverenskommo att gemensamt försvara denna frihet,
dock utan rubbning i de förbindelser de tillförene ingått med andra
stater. Drottningen hade äfven sökt betinga sig subsidier af England,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
