Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vetenskaperna - Utländske lärde vid Christinas hof - Vetenskaplig verksamhet under Christinas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskaperna. 253
Vetenskaperna.
Få regenter hafva visat ett så ända till ytterlighet drifvet
kunskapsbegär som Christina. Vi hafva förut berättat, huru hennes lärare
i grekiskan måst infinna sig på slottet redan klockan 3 på morgnarna.
Med lika ifver idkade hon äfven sina öfriga studier. I jemförelse med
dem hade regeringsbestyren för henne ringa intresse, och en bland
anledningarna, hvarföre hon nedlade sin krona, var också att derefter
kunna fritt få öfverlemna sig åt forskningar i allt slags vetande. En
naturlig följd af detta kunskapsbegär var, att hon gerna såg sig
omgifven af kunskapsrika personer och sökte, så vidt det kunde ske,
komma i personlig beröring med de mest berömde inom de särskilda
kunskapsgrenarna, för att genom en sådan beröring lättast och rikast
kunna öka sitt eget kunskapsförråd. Sådan var otvifvelaktigt från
början anledningen, hvarföre hon till Sverige inkallade så många lärda
utländningar. Sedermera, då hon af dem öfverhöljdes med loford och
de i sina skrifter spridde hennes beröm kring Europa, fick hon en
ytterligare anledning till deras inkallande och uppmuntrande för att
genom dem vinna ett alltmera lysande rykte. De infunno sig ock i
stor mängd, och Stockholm var den tiden en samlingsplats för allt
hvad vetenskaperna egde mest lysande inom Europa. Så syntes vid
hennes hof den ryktbare filosofen Cartesius eller Descartes, den
språklärde Claude de Saumaise eller Salmasius, orientalisten Bochart,. den
mångkunnige Huet, Trichet du Fresne, som erhöll vården om
drottningens myntsamling och målningar, Naudé, hennes bibliotekarie,
Chev-reau, Courtin, Piquet, Lager och Gilbert, hennes sekreterare, Duriez,
hennes läkare, Sorreau, hennes kirurg, Bourdon, Nanteuil och Parise,
målare och gravörer, allesammans fransmän; holländarne Isak Vossius,
Nicolaus Heinsius, Frans Junius och Wullenius; tyskarne Freinshemius,
Schefferus, Loccenius, Meibom, Boeclerus, Ludolph, Ravius, Comenius,
med flera.
Af de lärda, som samlades omkring henne, bildade hon ett
litterärt sällskap, som hos henne sammanträdde hvarje torsdag, då aftonen
egnades åt läsning, samtal och hvarjehanda infällen. Hon kallade dessa
sammanträden sina Jovialer, efter som de egde rum på torsdagen (på
latin dies Jo v is) samt tillika för den munterhet, som dervid var
rådande, och hon utgjorde sjelf alltid själen deri genom sitt snille, sina
mångsidiga kunskaper och sitt glada, skämtsamma lynne. Hon vann
också de lärde herrarne lika mycket genom sin personlighet som
genom sina frikostiga gåfvor, och de loford, de egnade henne, voro visst
icke förestafvade ensamt af smickret, utan fullt lika mycket af
öfvertygelse. Emellertid började hon mot slutet af sin regering, och i
synnerhet efter det Bourdelot blifvit hennes gunstling, att småningom tröttna
både vid de allvarsammare studierna och vid de allvarlige lärde, hvilka
hon ej längre visade samma förtroliga välvilja som förut, likasom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
