Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vetenskaperna - Astronomi - Matematiska vetenskaper i allmänhet - Språkkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Chr is tina.
gerne verkligen kunde af stjernornas ställning förutsäga händelser,
beroende af menniskans fria vilja eller af tillfälligheter.
Inom de matematiska vetenskaperna för öfrigt har man från denna
tid endast några läroböcker, till hvilka, bland andra, teologen Johannes
Bothwidi bidragit med en »Arithmetica», tryckt i Rostock 1613, samt
några föga betydande akademiska afhandlingar.
Vida mera utbildad och bearbetad var under denna tid
språkkunskapen. Gustaf Adolf talade ledigt latin, tyska, nederländska,
franska och italienska samt förstod spanska, engelska och någorlunda polska
och ryska. Christina talade eller åtminstone förstod nio språk.
Resare-Bengt talade ledigt sju språk, hvaribland persiska och turkiska. I
allmänhet ansågs en omfattande språkkunskap nödvändig för männen på
samhällets höjder samt inhemtades dels vid lärosätena och dels under
de resor i främmande länder, som tillhörde hvarje ynglings ur de högre
stånden uppfostran. Latinet var den tiden alla bildades språk, men
en adlig ynglings bildning ansågs ej vara fulländad, så vida han ej
tilllika egde tillräcklig kunskap i fransyskan, tyskan och italienskan,
äfvensom kännedom af grekiska och hebreiska erfordrades för den presterliga
bildningen. Under sådana förhållanden blefvo ock ej mindre de
klassiska än de moderna språken flitigt bearbetade och en mängd
lingvisti-ska arbeten utkommo, vittnande i allmänhet om flitig forskning och
mycken beläsenhet, men i de flesta fall saknande den kritiska skärpa,
som utmärkt senare, mera framstående språkforskare.
Latinet, då för tiden, såsom nyss nämndes, alla bildades språk och
tillika det, på hvilket de flesta läroböcker i alla läroämnen voro
författade, samt på hvilket äfven undervisningen, åtminstone vid de högre
läroverken, vanligen meddelades, var, i följd af allt detta, äfven det
som flitigast bearbetades och af svenska författare begagnades vid
utgifvandet af så väl poetiska som prosaiska arbeten. För att lätta
kunskapen i romarespråket utgåfvos ordböcker och språkläror af Ericus
Schroderus, död 1639, kallad Upsaliensis till åtskilnad från en annan
Ericus Schroderus från Nyköping; och af Jonas Petri Got hus, född 1587
och död såsom biskop i Linköping 1644, äfvensom åtskilliga mindre
ordböcker och språkläror utgåfvos för de lägre läroverkens behof.
Johannes Loccenius, hvilken vi förut omtalat som jurist och historiker,
utgaf i Stockholm 1637 Curtii Alexanders historia, med filologiskt register
och historiska noter, samt sedermera, 1654, äfven Cornelius Nepos med
noter. Johannes Freinshemius, en af sin tids mest berömde filologer,
född i Ulm 1608, kallad till Upsala såsom skytteansk professor 1642,
bibliotekarie och historiograf hos drottningen från 1647 till 1651, då
han lemnade Sverige, död i Heidelberg 1660, hade i Strassburg 1639
utgifvit Curtius, med supplement, som vunnit mycket beröm, samt
utgaf i Stockholm 1649 Livius, äfven med supplement på en latin,
så liknande den romerska häfdatecknarens, att dessa tillägg, för
ersättande af de förlorade delarna utaf Livii verk, väl kunde tagas för att
vara af honom sjelf författade. Såsom latinsk vältalare gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
