Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Skoldramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet och konst.
275
dessa stycken påminna i mycket om Messenii, men skilja sig från
dennes genom mera religiös syftning, så att de blifvit religiöst-historiska
skådespel, i stället för de messeniska rent historiska. Den komiska
beståndsdelen saknas för öfrigt icke hos Prytz, utan framträder snarare
ännu oftare i hans stycken än i de messeniska, och för att förstärka
det löjliga i bondscenerna låter Prytz bönderne tala sina landskapsmål
så bondskt som möjligt. För Prytz är ock egendomligt, att dessa
bond-scener äro på prosa, ehuru stycket för öfrigt är, likasom de
messeniska, på knittelvers, i hvars behandling han dock står efter Messenius,
hvaremot hans Olof Skötkonung har, med hänseende till den
dramatiska formen för öfrigt, omisskänliga företräden framför hans
föregångares arbeten.
Nästa dramatiska stycke af svensk författare gör äfven anspråk på
att vara historiskt, ehuru ämnet icke är lånadt från fosterlandets
häfder, utan har mera klassisk pregel. Det har till titel: »Troijenborgh,
det är en sannfärdig tragoedia om Troiæ stads ömkliga förstöring, som
af de greker skedde för Helenæ skull, som Paris den trojaniske förste
med list bortförde», och var författadt af Nicolaus Holgcri Calonius,
sedan 1631 lektor i filosofi vid gymnasium i Kalmar, der stycket
uppfördes den 21 Juni 1632 vid slutet af prestmötet, hvarvid författaren
presiderat. Att vid ett så allvarsamt tillfälle ett stycke, framställande
Paris’ och Helenas kärlekshändelser, författades och uppfördes, tycktes
icke hafva gifvit de vördige fäderne någon anstöt. Författaren, som
afled i Augusti 1655, utan att hafva vunnit ytterligare befordran, har
för öfrigt gjort sig känd genom åtskilliga latinska skrifter i logik och
fysik, samt genom tvänne afhandlingar, likaledes på latin, i hvilka
filosofien tages i försvar mot angrepp från teologien och dess nytta äfven
för teologiska studier visas. Hans dramatiska arbete, i hvilket
inflytandet af de messeniska är omisskänligt, står likväl både i dramatiskt
och i rent poetiskt hänseende icke obetydligt öfver så väl dessa som
de af Prytz författade. Karaktersteckningen är mera vårdad,
behandlingen af språket och versen i allmänhet god, akt- och scenindelningen
utförd efter en genomtänkt plan, samt åtskilliga scener mera rika på
verklig poesi än något föregående svenskt dramatiskt arbete, ehuru för
öfrigt äfven här visserligen icke saknas osmakligheter, äfvensom man
lika litet här som i de föregående svenska dramerna finner någon
tillfredsställande motivering, om ock några försök dertill framträda här
mera än i de förra.
Att emellertid skoldramat icke försvunnit genom den nya riktning
Messenius gifvit den svenska dramatiken, synes af »En liten andlig
tragoedia om de tre vise män i österlanden», tryckt i Linköping 1635
och författad af borgmästaren derstädes Hans Olffson. Stycket har
blifvit kalladt »tragoedia» derföre, att det handlar äfven om det
beth-lehemitiska barnamordet, men det har för öfrigt ingenting dramatiskt,
utom samtalsformen, likasom icke heller någonting poetiskt utom
rimmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
