Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Hofdramatik: Baletter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet och konst.
545
ehuru meter och versslag äro helt olika i alla tre, så att Stjernhjelms
text icke kan betraktas såsom en blott öfversättning, utan snarare
s?-som en fri bearbetning af den franska, hvars författare dock äran af
uppfinningen måste tillfalla. Cupido skryter öfver, att allt på jorden,
i hafvet och himlen är underkastadt hans välde. Diana kan dock ej
af honom besegras, och sedan hennes broder Apollo för henne
beklagat sig öfver de spratt Cupido spelat honom, förena sig båda att fånga
den fridstörande guden, som finner sig rätt väl häri, emedan han sjelf
blifvit besegrad af Dianas skönhet. Han målar också hennes bild på
sin sköld och prisar sin fångenskap; men Venus, som misstycker det
välde Diana öfver honom vunnit, låter en af sina nymfer stjäla
skölden, hvaröfver Cupido blir vansinnig af sorg. Han botas dock af
Æsculapius, och Pallas vänder sig till Diana med förbön för honom.
Diana blidkas och tillåter honom att älska henne, dock under vilkor
att han ej skall med något lismeri söka förleda henne från ärans bana.
Dianas roll utfördes af Christina, Cupidos af hennes kammarpage
Ap-pelgren, Venus’ af hennes hoffröken, den vackra Ebba Sparre, Apollo!
af hertig Adolf Johan, Æsculapius’ af Svante Banér. Uppfinningen är
i detta stycke mera sinnrik och det inre sammanhanget bättre
iakttaget än i de flesta stycken från denna tid, men sin största förtjenst
har det dock af Stjernhjelms verser, med sin rika omvexling af antika
rytmer, alla vittnande om en öfverlägsenhet i behandlingen af det då
ännu så svårhandterliga svenska språket, hvilken man dittills ej funnit
hos någon annan svensk skald.
Ännu samma år, 1649, deltog Stjernhjelm i författandet af en an •
nan balett, kallad »Fredsafl», hvilken, till förhärligande af den under
föregående året afslutade westfaliska freden, gafs å drottningens
fördelse-dag den 8 December. Den hade, liksom den förra, en tredubbel text,
den franska sannolikt författad äfven af Poirier, den tyska af den
bekante Freinshemius och den svenska af Stjernhjelm. Den är, likasom
den svenska texten i den föregående baletten, skrifven på orimmad
vers, men med mindre omvexlande versslag. För öfrigt går baletten,
i 20 inträden, ut på att fira Christina såsom Pallas, genom hvars
inflytande Mars sett sitt välde stäckt och jorden återfått fred.
Under högtidligheterna efter Christinas kröning gafs, såsom förut
är nämndt, nyårsdagen 1651 en balett, kallad Parnassus triumphans,
der den svenska texten äfven är af Stjernhjelm. Den har för öfrigt,
likasom de föregående, äfven en fransk och en tysk text, hvilkas
författare dock äro okända. Den franska synes varit hufvudtexten, men
de båda öfriga skilja sig dock så mycket från denna, att de hvar för
sig kunna betraktas såsom original. Vi hafva förut gifvit en antydning
om dess innehåll, och tillägga endast, att den är skrifven på rimmad
vers, i stället att versen i de föregående är orimmad. Tvånget af
rimmet är också flerstädes synbart, och i allmänhet står detta stycke efter
de föregående. I sjelfva verket var det ock endast ett praktstycke, der
de praktfulla dekorationerna och drägterna voro hufvudsaken och språ-
Starbåck t. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist, V. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
