Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Städer, handel och näringar - Näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Städer, handel och näringar, S5i
parker och djurgårdar samt öfver efterlefnaden af utfärdade jagt- och
skogsförordningar. Hofvet höll en talrik jägeribetjening, som måste
leverera så väl vildt som pelsverk, men deremot åtnjöt lön och
åtskilliga andra förmåner.
För skogarnes vårdande vidtogos många anstalter.
Skogsuppsy-ningsmän tillsattes, och skogarnes aktsammare handhafvande utgjorde
under förmyndarestyrelsen ett öfverläggningsämne vid flera riksdagar.
År 1635 nedsattes i hvarje landskap en komité att sörja för
skogarnes vårdande, förekomma omåttlig skogsfällning, svedjande, skogseldar,
obehöriga anläggningar af sågqvarnar m. m., samt tillse att
författningarna rörande skogsplantering vederbörligen iakttogos. För hvarje
bärande träd (ek, bok, vildapel), som nedhöggs, skulle fem telningar
planteras och tillräckligt hägnas mot all åverkan. I det nyssnämnda
memorialet, angående åtgärder för att befordra de norrländska städernas
tillväxt, lades synnerlig vigt derpå, att skogarna blefve »sobert och
sparsamt handterade», de som ligga till hands för städer och byar
icke onödigt utödda, samt äfven de öfriga med urskilning brukade, och
i synnerhet att intet svedjande måtte tillåtas, der man på annat sätt
kunde draga mera nytta af skogen. Genom skogsordningen den 2 o
Mars 1647 blefvo de föregående föreskrifterna angående skogarnas
vårdande närmare bestämda samt förbuden mot svedjande och öfrig
skogsåverkan ytterligare skärpta, hvilket föranledde många klagomål,
synnerligast från finska nybyggare, som bosatt sig i åtskilliga svenska
skogsbygder, hufvudsakligen för att få svedja, men nu förhindrades från
detta jordbrukssätt, emedan skogarne måste skonas för bergverkens
bästa.
Bergsbruket drefs fortfarande med tilltagande framgång, och det
nyinrättade bergskollegium visade härvid mycken verksamhet.
Drottningen utfärdade den 6 Juli 1649 ett generalprivilegium till
uppmuntran för grufvors uppsökande och bearbetande. Alla, som upptogo nya
grufvor, fingo sex friår och så väl de som deras arfvingar försäkrades
om full eganderätt till den upptagna grufvan. Likaså försäkrades en
och hvar, som upptäckte ett malmstreck, om full ersättning för derå
nedlagda kostnader samt belöning dessutom. Man började emellertid
snart nog befara, att ett alltför omfattande bergsbruk skulle ödelägga
skogarna, och det föreskrefs derföre, att bergskollegii tillstånd skulle
sökas vid nya anläggningar, synnerligast i sådana trakter, der
bergverk förut funnos, äfvensom i jernbergsordningen den 6 Juli 1649
förordnades huru vid bergsverksanläggningar i allmänhet skulle tillgå.
Kronan öfvergaf efter hand all omedelbar befattning med bergverken
och öfverlemnade bergshandteringen åt enskilda personer mot en
bestämd afgift. Falu koppargrufva gaf år 1650 sin största afkastning,
uppgående till 20,321 skeppund. Afkastningen af Sala silfvergrufva
utgjorde under de sista åren af Christinas regering omkring 4,000
mark. Jerntillverkningen hade, såsom förut ar nämndt, blifvit
betydligt förbättrad genom Louis De Geers verksamma bemödanden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
