Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Allmogen - Ytterligare försämring i allmogens belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allmogen.
561
hans skattemannarätt, så vida det icke skedde med bondens goda vilja
och otvungna samtycke; men redan vid följande årets riksdag
återkommo samma klagomål, att skattebönderne blifvit plågade med
odrägliga dagsverken och annan tunga utöfver hvad dem ålegat, medan de
varit under kronan, hvaremot, å andra sidan, adeln klagade att
skattebönderne vägrat utgöra de dagsverken, körslor och utskylder, hvilka
de utgjort till kronan och hvilka adeln genom gåfva, förläning eller
köp förvärfvat. I anledning af dessa ömsesidiga klagomål infördes i
1650 års riksdagsbeslut, att skattebönderne voro pligtige till sina nya
husbönder utgifva de utskylder som de, enligt jordeböckerna, tillförene
utgjort till kronan, så väl som de utlagor, hvilka kronan fortfarande
uppbar af sina behållna skattebönder efter vanligheten. Rörande
körslor och dagsverken borde frivillig öfverenskommelse träffas mellan
frälsemännen och skattebönderne; men, derest en sådan öfverenskommelse
i godo ej kunde tillvägabringas, skulle landshöfdingarne bestämma
böndernes körslor och dagsverken så, som dessa förut enligt kronans
räkenskaper varit utgjorda till kungsgårdarne, samt dervid noga tillse,
att ingendera partens rätt träddes för nära. Om sedermera klagomål
uppstode, skulle de afgöras vid laga ting, och derest husbonden
beträddes med att hafva fordrat mer än honom tillkommit, skulle han
till bonden böta tredubbelt mot värdet, äfvensom bonden, om han fört
oskälig klagan, skulle till husbonden utgöra dubbelt mot det
öfverkla-gade. Mot erläggande af 1 rdr eller 6 mark s. m. till husbonden
skulle skattebonden vara fri från alla skjutsfärder. Från bidrag till
underhåll åt riksdagsmännen af bondeståndet var ingen skattebonde
befriad, vare sig han hörde under kronan eller frälseman.
Då emellertid frågan om körslornas och dagsverkens bestämmande
fortfarande mötte många svårigheter och föranledde talrika klagomål,
bestämdes genom en kunglig förordning af den 26 Augusti 1651 de
dagsverken, som årligen skulle utgöras af ett skattehemman utöfver den
ordinarie dagsverksskyldigheten, till 18 dränge- och 9 ökedagsverken,
hvilket, såsom förut är visadt, i 1652 års riksdagsbeslut mildrades så,
att dränge-dagsverkens antal bestämdes till 12 och öke-dagsverkens till
6 årligen, hvilka skulle utgöras af de bönder, som bodde på högst 2
mils afstånd från orten, der dagsverket skulle göras; men längre bort
boende berättigades att med 8 öre s. m. lösa hvarje öke- och med 4
öre hvarje dränge-dagsverke.
Allmogens öfriga besvär mot adeln äro anförda i den klagoskrift,
som af de tre ofrälse stånden afgafs vid 1650 års riksdag och hvari
innehåll blifvit här ofvan meddeladt. Den visar tillräckligt huru
bekymmersam allmogens ställning var och huru vigtiga anledningar dai
hade till oro öfver den mer och mer sannolika utsigten, att slutligen
all Sveriges jord skulle komma i adelns händer. Kronogodsens
återvinnande till kronan var derföre för allmogen en lifsfråga, hvilken
bondeståndet vid riksdagarna ihärdigt förfäktade, ehuru tills vidare utan
framgång, emedan detta stånd öfvergafs af de båda öfriga ofrälse stån-
S tar bäck o. Backs 11 om, Ber. ur Sv. Hist. V. og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
