Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Seder och lefnadssätt - Förlustelser vid Christinas hof - Upptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och lefnadssätt.
565
kallade upptågen, hvarmed förstodos offentliga tåg eller processioner, i
hvilka uppträdde personer i dyrbara drägter, föreställande allegoriska
eller mytologiska figurer, och i dem syntes äfven ovanliga djur, vackra,
rikt utstyrda hästar, mekaniska konstverk o. s. v. Upptåget var
förenadt med en ringränning, till hvilken ett »kartel» (utmaningsbref) var
utfärdadt af deltagarne i upptåget, hvilka uppträdde såsom kämpar för
en eller flera allmänna satser, som i kartelet voro utvecklade. På der
utsatt dag drogo kämparne i högtidligt tåg till rännarebanan i flera
afdelningar och alla utklädde så, att den grundtanke, som i
fejdebref-vet innehölls, blef försinligad, hvartill äfven hela upptåget syftade. Vid
ankomsten till rännarebanan upplästes fejdebrefvet, och hvarje
afdelning framstälde på vers eller prosa sin betydelse och sin afsigt eller
uppläste verser till damernas och i synnerhet till drottningens ära.
Så började ringränningen, hvarvid banan var genom skrank tredelad
och midt på mellersta delen hängde i ett snöre en ring, hvilken man
i fullt sträck skulle söka träffa med lansen. Den, som flesta gångerna
träffat ringen, förklarades för segervinnare och erhöll det utsatta priset.
Det första upptåg, man vet vara hållet i Sverige, anstäldes vid Gustaf
Adolfs kröning den 14 Oktober 1617. Vid Magnus De la Gardies
bröllop den 20 Mars 1647 hölls äfven ett upptåg, men de mest
lysande förekommo dock vid drottningens kröning 1650, och vi hafva i
det föregående omnämnt åtskilliga deribland. Det, som gafs af hertig
Carl Gustaf den 24 Oktober, tyckes hafva vunnit mesta bifall och en
närmare beskrifning derom torde gifva tillräcklig föreställning om dessa
förlustelsers beskaffenhet.
Upptåget kallades »Lycksalighetens äreprakt» (La pompe de la
Felicité), och två kartel dertill hade blifvit utdelade, det ena på
franska, med fem tal på vers af okänd författare, det andra på svenska,
med fem tal, hvaribland ett på vers, af Stjernhjelm. Kartelet var
utfärdadt af Evdämon och hans följeslagare Philander och Dorisel, som
påstodo, att krig och vällust icke kunna bereda en sann lycka, hvilken
endast vore att söka i själens frid och förnöjsamhet samt dess välde
öfver sinnesrörelserna. Mot hvarje adelig kämpe, som yrkade
motsatsen, erbjödo de sig att försvara sin plats till häst och fot, med
stickande och bräckande, skämt och allvar, samt bådo underdånigst
drottningen att vara en rättrådig domare öfver utgången. Kl. 10 började
upptåget och varade till dess mörkret inbröt. Tåget gick »rättsols»
kring Hötorget, vid hvars södra ända rännarebanan låg, in på denna
och stannade framför den upphöjning, der drottningen satt med sin
uppvaktning. Tåget öppnades af hertigen, föreställande krigsguden
Mars, och hans hoffolk, alla till häst samt glimmande af guld och
silfver och förande lansar i händerna. Guden höll till sina kämpar ett
tal på hexametrer, hvari han »anqvickade dem till krigsöfningar».
Derpå följde »tre riddare, Martis gesäller», af hvilka den ene,
Philo-pater, vid framkomsten i ett tal klandrade dem, som kriga endast i
äregirig afsigt, men prisade dem, som kämpa och dö för fäderneslan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
