Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Seder och lefnadssätt - Upptåg - Värdskap - Amarant-ordens stiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
Chr is tina.
det; den andre, Democrates, ansåg, att man må offra lif och blod för
friheten, och den tredje, Theander, att man bör kämpa för tron och
Guds ära. Härmed var första inträdet slutadt. I det andra
framstäldes Cupido, jemte Venus, i en triumfvagn, förd af Lyckan, då
kärleksguden höll ett tal för att afvända de unga hjertan från krigsgudens
till kärlekens tjenst. I tredje inträdet visade sig riddaren Evdämon,
med sina följeslagare Philemon och Dorisel, förklarande, att om
anledningen till krig vore aldrig så god, blefve utförandet dock alltid grymt
och lasteligt, hvarföre ock de, som sägas kriga för altaret, sjelfva
befinnas vara de, som kullkasta templet, de, som fäkta för friheten, sluta
den i band o. s. v. Äfven skönhetsgudinnans och kärleksgudens
regering vore intet annat än en inbillad ljuflig krigstjenst, »full af
bedräglig glisneri». Högre vore det mål, själen önskade till sin fröjd och
hugnad. Derpå följde Lycksaligheten i en präktig triumfvagn, styrd
af Freden och omgifven af Endrägten, jemte andra Dygden, samt at
fyra nymfer och fyra barn, föreställande den kristliga kärleken.
Lycksaligheten framstälde i ett tal den i kartelet uttryckta hufvudtanken.
I fjerde inträdet kommo på berget Parnassus Apollo och Muserna för
att hylla Christina, sjungande och spelande på allehanda slags
instrument. Slutligen fördes i tåget en mängd präktigt utstoflerade
handhästar och efter dem kom en skara hjeltar, som först sökt ära i
krigsgudens och skönhetsgudinnans tjenst, men nu slutit sig till riddar
Evdämon.
Värdskapen voro en annan mycket omtyckt förlustelse vid
Christinas hof. De voro ett slags maskerader, i hvilka ett eller flera par
förestälde värdfolket och de öfrige deras gäster. De kommo till Sverige
sannolikt från Frankrike eller från Danmark, der Fredrik III (1648—
1670) vid sitt hof gaf sådana. Det första värdskapet, man vet vara
gifvet vid svenska hofvet, hölls trettondedagen 1653, då Olympens alla
gudar förestäldes vara gäster hos herdar och herdinnor. Corfitz
Ulfeldt förestälde Jupiter, Pimentelli Mars och Radziejowsky Bacchus,
»med ett hiskeligt stort stop i handen, fullt med vin». Christina var
sjelf herdinnan Amaranta (den oförgängliga), och hertig Adolf Johan
så väl som allt hoffolket voro klädda som herdar och herdinnor. För
tillfället författade sånger sjöngos af herdarne och herdinnorna, och i
dem förekommo ofta orden: Viva Amaranta! (Lefve Amaranta!)
Dansen varade ända till kl. 7 på morgonen, och mot dess slut aflades
maskerna, då drottningen lät från sin med juveler öfversållade drägt
afsprätta dessa och utdela dem till de närvarande.
Denna fest skall gifvit första anledningen till Amarant-ordens
stiftande, hvilket skedde längre fram under sommaren samma år. Till
Stockholm hade då kommit ett sändebud från den landsflyktige engelske
kronpretendenten, sedermera konung Carl II, medförande
strumpebandsorden åt hertig Carl Gustaf; men då Sverige den tiden stod i
vänskapligt förhållande till Englands verklige regent Cromwell, ville
Christina icke tillåta hertigen mottaga den erbjudna orden. Dess erbju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
