Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas samtida: Konungahuset - Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
fatta sig. Dessutom beviljades ytterligare 8,000 rdr till resekostnad.
Förslaget meddelades Maria Eleonora, som hade ingenting emot att
nedsätta sig i Preussen, men fordrade, att hela underhållssumman skulle
öfverlemnas till hennes eget förfogande. Hon behöfde icke någon
förmyndare, sade hon, och hade lemnat Sverige just för att få vara fri.
Genom danske konungens bemedling träffades dock slutligen den
öfverenskommelse, att den kurfurstlige amtmannen i preussiska staden
In-sterburg, der drottningen skulle bosätta sig, hade att mottaga
penningarna från Sverige och använda dem efter en af henne meddelad
uppgift samt i hvarje månad till henne afgifva noggrann räkning öfver
utgifterna. Öfverskottet skulle vid hvarje års slut lemnas till henne att,
så väl som de till hennes handpenningar anslagna 6,000 rdr, af henne
användas eftet eget behag.
Sedan detta var ordnadt, flyttade drottningen till Insterburg samt
vistades under de följande åren dels der och dels i Königsberg; men
äfven här böljade hon efter hand vantrifvas och, sedan Christina sjelf
öfvertagit regeringen, trodde sig hennes moder kunna finna sig bättre
i Sverige än förut. I början af året 1647 skickade hon sin
hofpredikant till Stockholm för att framföra hennes önskan att få återvända till
Sverige, och Christina lemnade genast sitt bifall. Några krigsskepp
skickades emot henne till Stettin, och riksråden Erik Ryning och Erik
Gyllenstierna fingo uppdrag att föra henne till Sverige. Christina reste
emot henne ända till Dalarön, och hennes otålighet att återse modern
var sådan, att hon icke afvaktade krigsskeppens ankomst, utan gick
om bord på ett mindre fartyg för att möta dem i sjön, men öfverfölls
af en häftig storm, så att fartyget var nära att kantra. Intåget i
Stockholm var särdeles lysande. Redan en half mil utom staden möttes
Maria Eleonora af rikskanslern och de öfriga riksråden, och man var
icke litet nyfiken att se, huru hon skulle bemöta Oxenstierna, öfver
hvilken hon förut så mycket beklagat sig och som vid flera tillfällen icke
heller yttrat särdeles blida omdömen om henne. Hon visade honom
likväl nu all yttre aktning och äfven han var mot henne uppmärksam
och vördnadsfull, utan att likväl på något sätt frånträda sin värdighet.
Af riksdagen beviljades henne 40,000 rdr i årlig inkomst, jemte
afkastningen af Drottningholm, Svartsjö och fyra underliggande socknar,
samt staden och ön Wollin i Pomern, i utbyte mot hennes lifgeding.
Hon trifdes dock ej rätt väl vid sin dotters bullersamma hof och
i synnerhet såg hon med mycket missnöje de utländske gunstlingarnes
stigande inflytande hos drottningen. Vi hafva förut berättat huru, när
det blef bekant att Bourdelots fritänkeri börjat inverka på Christina,
och det sattes i fråga inom presterskapet att göra henne
föreställningar i detta hänseende, Maria Eleonora, som sjelf af själ och hjerta var
den lutherska läran tillgifven, ansåg för sin moderliga pligt att varna
den förvillade dottern, till hvilken hon talade om Bourdelots farliga
grundsatser och om Gustaf Adolfs ärorika strid för den sanna läran;
men innan hon hunnit särdeles långt i sina föreställningar afbröts hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
