Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunstlingarne: Magnus Gabriel De la Gardie.
58 7
gången», och ett fjerdedels år efter bröllopet flyttade de till Höjentorps
kungsgård i Vestergötland, hvilken drottningen förlänat bruden i
bröllopsgåfva. Af riksmarsken fick det unga paret friherreskapet
Ekholmen, och af enkedrottningen fick bruden staden Wollin i Pomern och
Drottningholm. < ;
• Lyckans håfvor hade sålunda rikligen tillfallit Magnus De la Gardie,
utan att han dittills visat sig hafva uträttat särdeles mycket för att
förtjena dem; men nu skulle tillfälle beredas honom genom hans
inträde i rådet. I trots af både Oxenstiernas och Brahes motstånd
utnämndes han till riksråd den 2 September 1647 och tillika till krigsv
råd. Han ansågs härefter inom rådet stå i spetsen för Oxenstiernas
motparti och tillika för det franska partiet derstädes, hvilket visade
synnerligt nit för ett nära förbund med Frankrike och mycken
eftergifvenhet för önskningarna eller fordringarna derifrån, under det
Oxenstierna yrkade en mera sjelfständig statskonst, med uteslutande afseende
på Sveriges fördelar. De la Gardies inflytande på regeringsärendena
blef dock ej på långt när så stort, som man förmodat i följd af den
synnerliga ynnest drottningen visade honom. Hon tyckes^ vid den
närmare bekantskapen efter hans återkomst från Frankrike, hafva insett
att hans egenskaper ej voro sådana, som hon vid hans första
uppträdande förestält sig. Hon insåg då också tillika, att han icke kunde
ersätta Oxenstierna eller som statsman blifva ett stöd för hennes tron
och skänka ökad glans åt hennes styrelse; men hon värderade
fortfarande i honom den trogne vännen, den rikt bildade ädlingen,
som-genom sitt fina hofskick, sitt smakfulla anordnande af hoffesterna och
sin ridderliga belefvenhet förstod att på det angenämaste sätt under-,
hålla både drottningen och hennes omgifning. Han hade också endast
några månader varit tjenstgörande i rådet, då han i Februari 1648
utnämndes till svensk generalguvernör i Leipzig samt i April samma år.
att, näst under Carl Gustaf Wrangel, föra befälet öfver allt svenskt och
finskt i Tyskland varande krigsfolk, hvilket höga befäl anförtroddes
honom efter det han deltagit endast i ett halft års fälttåg. I Maj 1649
utnämndes han till generalguvernör i Lifland, men tvekade om han
skulle mottaga denna befattning, som komme att hålla honom alltför
mycket aflägsnad från svenska hofvet, der han hade en verkningskrets,
som bäst anstod honom och der han ock kunde bäst befordra sitt
inflytande hos drottningen. Han rådfrågade härom Salvius, som svarade
honom, att han sjelf varit alltför länge borta från svenska hofvet för
att vid detta tillfälle kunna vara en fullt tillförlitlig rådgifvare, men att
det kunde betraktas såsom en allmän regel, att man bör hålla sig
aflägsnad från ett hof, för att sedan blifva så mycket mera välkommen;
dock akte man sig att blifva borta för länge. »Hoflifvet liknar elden —
för nära den, bränner man sig; för långt derifrån, fryser man. Genom
för lång bortovaro faller man i glömska, likasom man tvärtom tröttar
genom för långvarig förtrolighet.» Ambassader gåfvo en lagom
frånvaro, men äfven vistelsen i Lifland kunde vara ett mästaredrag, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
