Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Clas Tott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
Vid berättelsen om Carl X:s fälttåg i Danmark 1658 skola vi finna,
att Tott, vid ett ganska vigtigt tillfälle, gaf konungen ett råd, hvilket
denne sedermera mycket ångrade att ej hafva följt och som vittnade,
ätt Tott vid det tillfället i beslutsamhet öfvergick sjelfve Carl X, som
eljest i så hög grad utmärkte sig genom denna egenskap. Han satte
också högt värde på Tott såsom duglig general, mycket hemmastadd i
allt, som rörde befästningar och belägringar, samt skicklig
underhandlare; Äfven Tott, å sin sida, hyste för konungen stor vördnad och
tillgifvenhet. I ett bref till hertig Adolf Johan af den 2 Mars 1660,
hvari han underrättar honom om hans broders död, säger han sig hafva
i honom förlorat icke endast en konung och herre, utan äfven en far,
*så mycken godhet har denne store konung alltid visat mig».
•f Under. Carl XI:s förmyndares regering blef Tott öfverståthållare i
Stockholm 1664, fältmarskalk 1665 och samma år generalguvernör i
Lifland, hvilket embete han innehade till år 1672, då han skickades
såsom utomordentligt sändebud till Frankrike. Under året 1666 hade han
varit befullmäktigad att hafva inseende öfver hela svenska krigsmakten
i Estland, Lifland och Ingermanland.
När Tott, såsom svenskt sändebud, ankom till franska hofvet, hade
Ludvig XIV, i förening med konung Carl II i England, anfallit den
nederländska republiken och var nära att eröfra hela landet, hvilket
hade till följd, att flera bland de öfriga europeiska makterna började
rusta sig mot Frankrikes växande öfvermakt. Kurfursten Fredrik
Wilhelm af Brandenburg hade först uppträdt till Nederländernas försvar,
och svenska regeringen erbjöd sin bemedling, i hvilket hänseende en
fredskongress öppnades i Köln mot slutet af Juni 1673, vid hvilket
tillfälle Tott med kraft och skicklighet förde svenska regeringens talan.
I Frankrike gjorde han sig mycket omtyckt, synnerligast hos det täcka
könet. Man beundrade den rena fransyska han talade, och genom sitt
vackra utseende, sin ridderliga belefvenhet och sin slösande frikostighet
vann han många vänner och väninnor. För svenska statsverket var
han, liksom Magnus De la Gardie före honom, en ganska dyr
ambassadör, ty han hushållade lika illa med statens som med sina egna
medel. Oaktadt han fått ett rikt arf efter sin far samt sedermera erhållit
flera rika förläningar och indrägtiga befattningar, lemnade han likväl
vid sin död efter sig en skuld af öfver 100,000 rdr, och vid Carl XI:s
reduktion fordrades af hans arfvingar omkring 50,000 daler s. m.
allmänna medel, som af Tott blifvit använda, utan att han för dem gjort
reda. Han dog i Paris den 15 Juli 1674, barnlös, och hans grefliga
ätt utslocknade med honom. I Juli 1665 hade han blifvit gift med
Anna Margareta Oxenstierna, en dotter till Erik och sondotter till Axel
Oxenstierna. Hon hade aflidit i Februari 1672 före hans afresa till
Frankrike, och han stod i underhandling om ett nytt giftermål, då
döden öfverraskade honom. I allmänhet var han, oaktadt sina fel, som
hvarken voro få eller små, bland alla Christinas gunstlingar den, som
företedde den bästa förening af hjertats och hufvudets egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
