Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Adler Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
plomatiska uppdrag till åtskilliga tyska furstar att förbereda ett
erbjudande åt Gustaf Adolf att öfvertaga ledningen af de tyska
protestantiska ständernas krig mot kejsaren och de katolska.
Salvius var knappt återkommen från denna beskickning, innan han
år 1627 affärdades till ett möte med polska fullmäktige, för att under
Axel Oxenstiernas ledning underhandla om fred mellan Sverige och
Polen. På återvägen från detta möte stötte Salvius och
öfverste-löjtnant Arvid Horn, som äfven var en af de svenske underhandlarne, på
en skara kosacker, som förde dem fångna till polske fältherren
Radzi-will, hvilken emot all folkrätt qvarhöll dem i fyra veckor, hvarefter de
frigåfvos med en ursäkt från polska regeringen, att hvad som skett
varit ett kosackernes tilltag, utan regeringens vetskap eller vilja.
År 1629 skickades Salvius med två andra svenska sändebud till
Lübeck för att söka medla fred mellan de katolska och de
protestantiska tyska ständerna, men möttes redan under vägen med
förklaringen, att inga svenska sändebud skulle i Lübeck mottagas, samt måste
återvända till Sverige med oförrättadt ärende. När sedermera Gustaf
Adolf året derpå gick med sin här öfver till Tyskland, följde honom
Salvius såsom general-fältkommissarie, och medan flottan låg stilla vid
Elfsnabben för motvind, uppsatte Salvius krigsförklaringen mot kejsaren.
Salvius tjenstgjorde sedermera i nämnda befattning ända till slaget vid
Leipzig, men blef derefter i Juli 1631 utnämnd till konungens hofråd
och i September samma år till svensk resident i Hamburg, der han i
synnerhet skulle vaka öfver att furstarne och städerna inom
Neder-sachsiska kretsen stodo fasta vid förbundet med Sverige, äfvensom han
tillika skulle underhandla om medel till de svenska härarnes underhåll.
Här kom han icke sällan i delo med de svenske härförarne, som
framför allt ville rikta sig sjelfva, men fordrade att Salvius skulle sörja för
deras truppers underhåll. Så låg Åke Tott en lång tid i Hamburg
endast för att hopskrapa penningar, och då Salvius förestälde honom
att han i stället borde fullgöra sitt af konungen erhållna uppdrag att
leda krigsrörelserna i denna del af Tyskland, svarade honom Tott:
»År det nu så illa stäldt i Sverige, att bläckmästare våga kujonera
kavaljerer?» Dock blef Tott efter Salvii anmälan hos konungen om
orsaken, hvarföre så litet uträttades i Nedersachsen, återkallad derifrån,
hvilket så förbittrade honom, att han sade till Salvius: »Detta skola
mina barn och barnbarn en gång hämnas på dig och hela din afföda.»
I Hamburg stannade Salvius till 1634, då han blef hemkallad och
utnämnd till hofkansler samt fick utarbeta instruktioner för åtskilliga
bland de genom 1634 års regeringsform upprättade eller
omorganiserade embetsverken; men då Oxenstierna 1636 återvände till Sverige,
sändes Salvius å nyo till Hamburg för att leda underhandlingarna i
Tyskland, hvartill ingen, efter Oxenstiernas hemkomst, ansågs
skickligare än Salvius. Han blef ock 1638 förordnad till Sveriges rikes
legat, i hvilken egenskap han ingick flera förbund med tyska furstar
samt inledde de förberedande underhandlingarna till den allmänna fre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
