Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
År 1610 blef Rudbeck professor i hebreiska språket och följande
året i teologien. Om hans verksamhet under utöfningen af dessa
befattningar vittna 26 teologiska och 6 filosofiska disputationer, jemte ett
stort antal föreläsningar, tal och talöfningar inom hans enskilda
föreläsningskrets, der endast latin och grekiska talades. Genom sin
personlighet, sina kunskaper och sin förmåga att meddela dem åt andra
fick han ett stort antal åhörare, hvilket väckte afund och förtrytelse
hos Johannes Messenius, som dittills haft att fägna sig öfver största
tilloppet af lärjungar. Båda kommo snart i delo med hvarandra, och
då Rudbeck icke var mera undfallande än Messenius, blef tvisten,
såsom vi förut berättat, slutligen så häftig att Gustaf Adolf kallade båda
från universitetet och gjorde Messenius till assessor i hofrätten samt
Rudbeck till hofpredikant 1613. I sådan egenskap åtföljde Rudbeck
konungen i sju års tid och vann derunder i hög grad hans förtroende.
År 1616 fick han befallning att, jemte Johannes Bothvidi, som då
äfven var konungens hofpredikant, och sedermera gemensamt med
Johannes Lenæus granska den gamla svenska bibelöfversättningen af år
1541 och besörja en ny förbättrad upplaga deraf, hvilken redan 1618
var färdig och hvarvid Rudbeck haft ojemförligt mesta arbetet. Vid
Gustaf Adolfs kröning 1617 blef Rudbeck, jemte erkebiskop Kenicius,
Johannes Bothvidi Och Paulinus Gothus, af Axel Oxenstierna, som sjelf
i Tyskland blifvit teologie licenciat, promoverad till teologie doktor, en
då införd och högt aktad värdighet. När följande året åtskilliga kyrkliga
oordningar förefallit inom Vesterås stift och den mer än hundraårige
biskopen Olaus Bellinus ej kunde reda sig dermed, blef Rudbeck
ditsänd, för att närmare undersöka förhållandena och ställa till rätta hvad
som kommit i olag, hvilket uppdrag han utförde så, att, när Bellinus
1619 afled vid 103 års ålder, Rudbeck kallades af stiftets presterskap
och af konungen utnämndes till hans efterträdare.
Såsom biskop i Vesterås har också Rudbeck verkat både längst,
kraftigast och mångsidigast, och svårligen har någon svensk biskop
utöfvat en så omfattande verksamhet som han. Stiftet var i stort
förfall vid hans tillträde till styrelsen deröfver. Den gamle Bellinus, till
lynnet from och saktmodig, slutligen försvagad af sin höga ålder, egde
hvarken den kraft och det anseende som fordrades för att upprätthålla
ordningen inom stiftet eller tillräckligt inflytande för att hos regeringen
utverka åtgärder för dess nytta. Också hade en mängd oordningar
och missbruk inritat sig, och derjemte var domkyrkan förfallen,
undervisningsverk och fattigvård i lägervall, presterne okunnige, oordentlige,
utan aktning hvarken mot sina förmän eller af sina åhörare. Allt
detta skulle nu ordnas, upphjelpas och förbättras, och det fordrades
Rudbecks hela genomgripande kraft och outtröttliga verksamhet för att
gå i land dermed.
I främsta rummet måste medel samlas till de behöfliga
förbättringarna, och detta var ingen lätt sak, då statens tillgångar voro i så
hög grad anlitade för de ständiga krigen. Rudbeck talade likväl så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
