Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen’. Johan Rudbeck.
623
Vid 1640 års riksdag förekommo nya klagomål mot Rudbeck.
Landshöfdingen i Vesterås hade anmält, att Rudbeck vägrat betala den
vid föregående riksdag medgifna lilla tullen och accisen, under
påstående, att biskopar och domkapitlets medlemmar borde vara derifrån
befriade. Förhållandet ansågs så mycket betänkligare som allmogen i
flera landsorter kort förut för samma tullafgifter skull anstält
oroligheter, hvilka man befarade kunna blifva farliga, om en man med
Rudbecks anseende visade samma uppstudsighet. Hans vän Lenæus för*
säkrade dock anklagelsen vara ogrundad. Rudbeck hade endast begärt
få erlägga alla afgifter på en gång. Han kunde dock ej helt och hållet
komma ifrån hvad som blifvit honom lagdt till last, men bad genom
de öfriga biskoparne om regeringens och rådets förlåtelse, hvilken ock
beviljades honom, under förbehåll att han ej vidare skulle taga sig
sådant oråd före.
Sedermera afhördes också ej någon vidare misshällighet mellan
honom och regeringen. De sista årens förödmjukelser tyckas hafva gått
den stolte prelaten mycket till sinnes och brutit hans förr så starka
helsa. Från 1640 hemsöktes han allt oftare af krämpor, som tvingade
honom att hålla sig inne, och följande året beslöt han derföre att
nedlägga sitt embete; men det då vid utskottsriksdagen församlade
presterskapet öfvertalade honom att afstå från denna föresats. Efter 1644
års ingång blef dock Rudbeck för det mesta fängslad vid sjuksängen
och höll då konsistoriisammanträdena hemma hos sig, lika nitiskt
vakande öfver stiftets angelägenheter som under helsans dagar.
Slutligen måste han likväl upphöra äfven med dessa sammanträden och gaf
då endast i vigtigare frågor sina råd. Under plågornas mellanstunder
lät han prester skiftesvis läsa för honom stycken ur bibeln, öfver hvilka
han sedan talade till deras och egen uppbyggelse. Äfven Christina
besökte honom under hans sista sjukdom, och han lade henne då
allvarligt på sinnet att »taga sig väl till vara för smickrare och alla dem,
som mellan fyra ögon gåfvo henne hemliga underrättelser, med förbe»
håll att ej blifva nämnda såsom sagesmän.» Den 8 Augusti 1646
slutades hans lefnad.
Rudbeck hade en reslig växt och ett manligt utseende. Den kraft
och det allvar, som utgjorde grunddragen i hans karakter, röjde sig
äfven både i hans ansigte och i hans väsende; men af samtida
skildras han äfven såsom vänlig, höflig, i sitt hus fägnesam, munter och
skämtsam, älskare af musik och anständiga nöjen. I allmänhet synes
han dock varit mera fruktad än älskad. Förhållandet mellan honom
och så väl de verldsliga myndigheterna i Vesterås som stadens
befolkning var icke alltid det bästa. Han klagade inför rådet, att han för
sin nit måst utstå många ledsamheter. Man hade satt hans tjenare i
fängelse samt öfverfallit och slagit dem på landsvägen. Hans eget hus
hade man stormat och gjort honom mycken annan orätt. Till denna
ovilja från myndigheternas och stadsboernes sida var han väl sjelf icke
utan skuld. Han var en af dessa kraftiga naturer, som känna sig ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
