Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Öfverläggningar om drottningens underhåll efter afsägelsen - Riksdagens öppnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
damöterne yttrade sig emot en sådan indragning, som gåfve ett
vådligt föredöme för indragningar af bortgifna kronogods i allmänhet.
Härom tvistades ännu, då riksdagen sammanträdde.
Till landtmarskalk hade presidenten i bergskollegium Erik Fleming
blifvit utsedd. Erkebiskop Lenæus var talman för presteståndet och
borgmästaren i Stockholm Hans Hansson för borgareståndet.
Det dröjde någon tid innan ständerna hunno samlas och få
passande samlingsrum i den ovanliga riksdagsorten, så att riksdagens
egentliga öppnande skedde först den 11 Maj, då alla stånden voro
samlade i en stor sal å Upsala slott, som för tillfället begagnades till
rikssal. Sedan drottningen intagit sin tron, uppstod en tystnad,
hvarunder alla väntade, att rikskanslern enligt vanligheten skulle framträda
och å drottningens vägnar helsa ständerna; men han förblef orörlig
på sin plats, och sedan drottningen kallat honom till sig samt tillsagt
honom att framföra helsningen, bad han henne ursäkta, att han ej
kunde fullgöra denna hennes befallning. Han hade heligt lofvat
hennes herr fader att göra allt för att på hennes hufvud bibehålla
Sveriges krona, och denna ed skulle han bryta, om han på något sätt
lånade sitt biträde till hennes afsägelse deraf. Derefter gick han
tillbaka till sin plats, och drottningen, sedan hon under några ögonblick
samlat sina tankar, höll nu sjelf, ehuru oförberedd, helsningstalet till
ständerna. Det skedde med lätthet, reda och behag, utan minsta
tecken till förlägenhet. I detta sitt helsningstal nämnde hon äfven sitt
orubbliga beslut att under denna riksdag nedlägga regeringen.
Härefter framträdde de särskilde talmännen för att besvara helsningen.
Landtmarskalken yttrade sig vidlyftigast, sade att ridderskapet fröjdade
sig mycket öfver hennes maj:ts försigtiga och lyckliga regemente samt
tackade Gud, som så högt välsignat fäderneslandet, befriat det från
landsplågor och, förmedelst kongl. maj:ts vakande omsorg, der
uppehållit en kristlig religion och förunnat detsamma fred och rolighet. Lag
och rätt hade blifvit befrämjade och helsosamma ordningar till rikets
märkliga nytta inrättade, så att adelns högsta önskan vore att länge
fä lefva under samma roliga och försigtiga regering. Ingen af kongl.
maj:ts trogna undersåtar funnes ock, hvilken det icke ginge till
hjertat, att kongl. maj:t nu ville lemna regeringen och alla önskade gerna
att hennes maj:t icke måtte hafva varit af regementsbördan förtröttad.
Erkebiskopen yttrade äfven, att presterskapet önskat, det hennes maj:t
hade velat regera öfver det och riket, till dess döden deri gjort en
förändring. Borgareståndets talman åter inskränkte sig till att yttra
sin glädje öfver hennes maj:ts helsa och välmåga, tackade Gud som
bevarat fäderneslandet från den befarade pesten och låtit det behålla
fred och rolighet, men nämnde ingenting om någon önskan af
borgerskapet, att drottningen måtte bibehålla regeringen. Slutligen framträdde
ock bondeståndets talman och sade till drottningen, utan de
bugningar och ceremonier, hvarmed de öfriga talmännen börjat och slutat
sina tal, likasom äfven utan alla granna fraser, hjertligt och rätt fram:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
