Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Bestämmandet af Christinas underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
blefvo försagda och började tala om eftergift m. m. Endast Brahe
och Oxenstierna förblefvo orubbliga. Något undertecknande kunde
drottningen också ej drifva igenom. Då befalte hon att riksråden skulle
genast följa henne till slottet, och så tågade de, pustande i värmen,
uppföre den branta slottsbacken i Upsala, följda och likasom pådrifna
af drottningen till häst. Brahe och Oxenstierna underkastade sig dock
ej denna förödmjukande behandling, utan stannade der de voro.
Frågan om drottningens underhåll kom nu till ständerna. Den
suveränetet hon begärt öfver de områden, som anslogos till hennes
underhåll, blef af intet stånd bifallen, men indragningen af de
bort-gifna eller försålda kronogodsen i allmänhet. Adeln och rådet voro
dock lika ihärdiga i sitt motstånd, och för att besegra detta tog
Christina sin tillflykt till en temligen grof list. En dag, när rådet var
samladt hos rikskanslern och adeln å sitt vanliga samlingsrum, skickade
drottningen två sig tillgifna rådherrar samtidigt, den ene till rådet och
den andre till adeln. Den som kom till rådet sade, att adeln just
nyss bifallit drottningens begäran, hvarföre rådet borde skynda att göra
detsamma, för att icke af adeln förekommas i tacksamhet mot
drottningen och eftergifvenhet för tronföljaren, som önskat att man häri
måtte göra drottningen till viljes. Alldeles detsamma sade vid samma
tid den andre utskickade till adeln om rådet, och då hvar på sitt håll
efter en sådan uppgift fann vidare motstånd onyttigt, blef drottningens
framställning bifallen. Sättet gjorde henne dock föga heder och
namnen på dem, som dervid lånade henne sitt biträde, äro icke uppgifna
af en lätt förklarlig blygsel öfver ett slikt beteende af tvänne
ledamöter i det så högt aktade Sveriges rikes råd. Å det öfriga rådets
vägnar utverkade dock Per Brahe och Gari Gustaf Wrangel det tillägg
vid medgifvandet, att den beviljade godsindragningen hvarken nu eller
framdeles skulle lända adeln till men eller blifva såsom föredöme
åberopad.
Efter skedda jemkningar å ömse sidor blefvo slutligen till
Christinas underhåll efter frånträdandet af regeringen beviljade öarna
Gotland, Öland och Ösel, amten Poel och Neukloster, de pomerska
taffel-godsen samt städerna Wolgast och Norrköping, hvilka samtliga
lägenheter beräknades gifva i årlig afkastning 240,000 rdr, hvarjemte hon
fick sig tillerkända Sveriges anspråk på allt ännu utestående af den i
westfaliska freden åt Sverige betingade ersättningssumma, samt 900,000
rdr af de franska underhållsmedlen, hvilken sistnämnda suinma
visserligen betraktades såsom en osäker fordran, men dock tycktes
sedermera hafva till betydlig del kommit henne till godo. För öfrigt
medgafs, i enlighet med hvad hon yrkat, att hon för sin egen person skulle
vara fri från all lydnad och underdånighet samt ingen annan än Gud
räkenskap skyldig för så väl sina förra som sina framtida handlingar,
dock under förbehåll att hon ingenting företoge mot konungen och
fäderneslandet; att svenska statsverket skulle godtgöra all den skuld,
hon för sin egen person eller å rikets vägnar sig ådragit, samt alt hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
