Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Christinas tronafsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
sälen, hvarest de tre ofrälse stånden, tillika med ett stort antal
åskådare, voro samlade.
Längst fram i salen stod på en upphöjning, dit tre trappsteg ledde,
den af grefve Magnus skänkta silfvertronen under en dyrbar himmel.
Till höger, nedanför tronupphöjningen, var en stol stäld för prinsen
och till venster ett bord för regalierna. Drottningen intog tronen,
prinsen sin plats och rådet, af hvilket 32 ledamöter voro närvarande, stälde
sig omkring drottningen. När allt var i ordning, framträdde riksrådet
Schering Rosenhane, hvilken vid detta tillfälle tjenstgjorde i stället för
rikskanslern, som vägrat af samma skäl Brahe anfört för att ej vilja
taga kronan från drottningens hufvud. Rosenhane uppläste den skrift,
hvarigenom drottningen frikallade sina undersåtar från den trohetsed,
de svurit henne, och öfverlemnade regeringen under vissa vilkor, som
nu äfven upplästes, åt tronföljaren, hertig Carl Gustaf. Sedan
läsningen var slutad, öfverlemnades handlingen till hertigen, som i stället
lemnade en annan, hvilken likaledes af Rosenhane upplästes och som
innehöll hertigens försäkran att samvetsgrant iakttaga de anförda
vilkoren. Efter uppläsandet gaf Rosenhane skriften tillbaka till hertigen,
som uppsteg till tronen och under en djup bugning öfverlemnade
handlingen till di-ottningen, hvarefter han återvände till sin förra plats. Nu
vinkade drottningen till riksembetsmännen att mottaga regalierna,
hvilket ock skedde af de öfriga, men då ordningen slutligen kom till Brahe
att aftaga kronan, rörde han sig ej från sin plats, hvarföre drottningen
fick sjelf lyfta den från sitt hufvud, hvarefter Brahe framträdde och
lade den till de öfriga regalierna, likasom äfven manteln ditlades,
sedan tvänne af drottningens kammarherrar mottagit den.
I den enkla hvita drägt, som nu återstod henne, nedgick härefter
Christina till tronens nedersta trappsteg och höll der, med klar och
säker röst, sitt afskedstal. Hon tackade den allsmäktige Guden, som
låtit henne födas af konungslig ätt och upphöjt henne till drottning
öfver ett så stort och mäktigt rike samt derunder beskärt henne så
stor framgång och välsignelse, hvarefter hon yttrade: »Jag tackar ock
eder alla för den lydnad I visat mig, medan jag regerat. Jag har goda
skäl att berömma den stora åhåga och flit, som de gode herrar af
rådet för min och rikets välfärd haft ospard; är skyldig sådant med all
tacksamhet att ihågkomma. Här stå de, som i mina omyndiga år,
efter min salig faders död, hafva burit för mig största omsorg; hafva
åt mig bevarat riket, som af Gud och naturen mig tillkommit; hafva
väl fört ledningen öfver tyska väsendet, som genom min salig faders
hastiga frånfälle lemnades i stor oreda, och omsider, då jag till mina
myndiga år var kommen, hafva, efter den pligt, hvartill de sig
tillförene förbundit, öfverlemnat mig riket icke allenast i allo oförryckt,
utan ock märkeligen förökadt. För allt detta är jag eder tacksamhet
skyldig och, derest jag i någon måtto kan bevisa eder någon tjenst,
blifver jag dertill alltid villig. De andre gode herrar och samtliga
rådet tackar jag ock i lika måtto för det I intet försummat af det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
