Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas senare öden - Hennes andra besök i Frankrike - Mordet på Monaldeschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas senare öden. 653
•
Med alla sina egenheter förstod hon dock ganska väl att genom
den finaste belefvenhet intaga dem hon ville vinna och gjorde sig rätt
omtyckt så väl af enkedrottningen som af den unge konungen, Ludvig
XIV, samt jäfvade på intet sätt det rykte, som föregått henne, att vara
sin tids snillrikaste qvinna. Hon fann sig ock särdeles väl i Frankrike
och yttrar i ett bref till Ebba Sparre, hvilket vi förut anfört, att
Frankrike var det skönaste land och franska hofvet det mest artiga och
be-lefvade i Europa. Derföre, när hon, efter att i medlet af September
hafva lemnat Compiegne för att återvända till Rom, under den följande
vintern icke på långt när blef der så fjäsad som under den
föregående, begaf hon sig följande året, 1657, åter till Frankrike, ehuru denna
gång hvarken dit inbjuden eller der välkommen. Nyfikenheten var
redan tillfredsstäld, hennes skarpa infall hade skaffat henne många
fiender och hennes ständiga penningeförlägenhet, som föranledde henne
att allt ifrigare yrka på den henne anvisade återstoden af de franska
underhållsmedlen, gjorde henne mindre välkommen hos den
hushåll-samme kardinal Mazarin. Hon infann sig icke desto mindre, men
någon bjudning till hofvet afhördes icke, och man åtnöjde sig med att
anvisa henne slottet Fontainebleau till vistelseort, der hon ock
uppehöll sig en längre tid och der hon begick en handling, hvarigenom hon
med ens gjorde slut på den beundran, som dittills i allmänhet blifvit
henne egnad.
Vid hennes hof voro denna tid anstälde tre italienske ädlingar,
en markis Monaldeschi, hennes öfverstallmästare, och två grefvar
Sen-tinelli, af hvilka den äldre brodern, Luigi, var hennes gardeskapten och
den yngre, Francesco Maria, hennes öfverkammarherre samt, såsom det
påstods, efter Pimentellis aflägsnande hennes lycklige älskare.
Detsamma troddes dock äfven om Monaldeschi, åtminstone tycktes båda tro
det om hvarandra, emedan en bitter afund och fiendskap rådde mellan
iessa båda hennes gunstlingar. Under denna resa i Frankrike hade
den yngre Sentinelli blifvit qvarlemnad i Italien, men den äldre
brodern så väl som Monaldeschi åtföljde drottningen. Monaldeschi sökte
nu begagna tillfället att så mycket som möjligt förtala sin frånvarande
medtäflare och göra dennes trohet mot drottningen misstänkt. Han
skall äfven skrifvit flera bref i Sentinellis namn och med härmande af
hans stil, i hvilka de skymfligaste uttryck förekommo om drottningen
och hvilka Monaldeschi sedermera förstod att skaffa i hennes händer.
Bedrägeriet blef emellertid upptäckt, och Monaldeschi skall äfven
förbrutit sig mot Christina på annat sätt, hvilket dock aldrig blifvit
närmare kändt, men hvilket hon sjelf fann innebära en så grof förbrytelse,
att den ej kunde försonas med annat än döden. Hon fälde derföre
hans dödsdom, på grund af den domsrätt hon förbehållit sig öfver sitt
hoffolk och sina tjenare, samt uppdrog åt sin gardeskapten, Luigi
Sentinelli, att verkställa domen. Le Bel, prior i ett inom Fontainebleau
varande Mathurinerkloster, tillkallades för att bereda Monaldeschi till
döden, och alla hans föreställningar och böner om nåd för den brotts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
