Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas senare öden - Hennes försök att blifva drottning i Polen - Hennes sista vistande i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas senare öden. 657
det de strödde guld med fulla händer åt riksdagens ledamöter,
hvaremot Christina förklarade sig vilja segra endast genom den helige
faderns förord och sina egna förtjenster, hvilka den polska riksdagen var
otacksam nog att ej vilja erkänna. Hennes förslag väckte också
endast åtlöje, och mot hösten 1668 flyttade Christina åter till Rom, der
hon sedermera allt framgent förblef.
Under de tjugu år, som ännu återstodo af hennes lefnad, nedsteg
hon mer och mer från den höga ståndpunkt hon äfven under de
första åren af sin tronafsägelse intagit och sjelf trodde sig fortfarande
intaga. Efter mordet på Monaldeschi hade hon upphört att firas vid
furstehofven, der man tvärt om skydde och afböjde hennes besök så
mycket man kunde, och slutligen hade hon genom sitt försök att blifva
Polens drottning gjort sig löjlig. Under hennes sista och längsta
vistande i Rom visade äfven de romerske store henne allt mindre
uppmärksamhet, och hennes umgängeskrets bestod hufvudsakligen af lärde
och konstnärer, bland hvilka hon ännu hade den triumfen att få spela
beskyddarinna samt att såsom sådan prisas och lofsjungas. Hon
visade också under denna del af sin lefnad ett särdeles lifligt deltagande
för konster och vetenskaper. Sjelf idkade hon med mycken ifver kemi
och astronomi, ehuru hon visserligen uppfattade den förra vetenskapen
alltför mycket ur guldmakeriets och den senare ur stjerntyderiets
synpunkt. Derjemte sysselsatte hon sig med hvarjehanda författarskap.
Hon började en framställning af sin egen historia, hvilken hon, såsom
förut är nämndt, tillegnade Gud, men hvilken hon ej fullföljde längre
än till året 1636 och således slutade, innan hennes historia egentligen
hade begynt. Den saknar emellertid icke intresse, emedan den visar
hennes uppfattning af de mest framstående personligheterna under
förmyndarestyrelsen och huru hon nu efteråt gjorde rättvisa åt dem hon
under sin regering misskänt. Arbetet, skrifvet på fransyska, likasom
alla hennes öfriga uppsatser från denna tid, röjer äfven både lätthet
och kraft i språkets behandling. Hon har för öfrigt efterlemnat ett
loftal öfver Alexander och ett öfver Cæsar, jemte en betydande
samling sede- eller tänkespråk samt andra allmänna anmärkningar,
vittnande om mycken skarpsinnighet i uppfattning så väl som kraft och
klarhet i uttryck samt röjande i allmänhet högsinta tänkesätt. *) För
öfrigt läste hon de förnämsta skrifter, som denna tid utkommo, samt
uppmuntrade deras för/attare med sina loford eller gåfvor. Flera
nyttiga arbeten blefvo ock genom understöd från henne utgifna. Sitt
bokförråd och sina rika konstsamlingar höll hon med den tiden högst ovanlig
beredvillighet tillgängliga för hvarje forskare eller älskare af konst och
vetenskap, och hvarje lärd eller konstnär var alltid hos henne
välkommen. I hennes palats sammanträdde ock den af henne nu stiftade
fysiska akademien, så väl som den förut inrättade vittra, från hvilken
*) Christinas arbeten äro utgifna af J. Arckenholtz i Memoires
concer-nant Christine, Reine de Suède. Amsterdam 1751—1760, der äfven hennes
öden efter tronafsägelsen äro utförligast framstälda.
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
