Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas senare öden - Hennes död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas senare öden.
659
och en stor del deraf finnes ännu i det påfliga biblioteket. De bästa
taflorna köptes af hertigen af Orleans, Ludvig XIV:s bror, och fördes
till Paris, men största delen af hennes konstsamlingar för öfrigt
stannade i Rom hos slägten Ottoboni, hvilken Alexander VIII tillhörde.
Man har träffande anmärkt om Christina, att alla hennes
egenskaper och egenheter utgingo från ett förträffligt hufvud och ett kallt
hjerta. Det förra kom henne att alltför snart känna sin öfverlägsenhet
öfver andra, det senare att icke älska någon annan än sig sjelf. Hon
hade alla anlag att blifva stor, men blef dock aldrig annat än ovanlig,
emedan hon stälde sitt mål för högt att kunna nås af någon dödlig
och dervid uteslutande afsåg sig sjelf. I sin Gud tillegnade
sjelfbio-grafi säger hon: »Du har gjort mig så stor, att om du gifvit mig hela
verldens rike, skulle du ej förnöjt mitt hjerta». Denna öfvertygelse
om hennes egen storhet och att den öfvergick alla andras vaknade
hos henne tidigt och följde henne ända till grafven. Den kom henne
ock att vilja frigöra sig från alla band, som föreföllo henne
besvärliga, utan att taga i betraktande om de voro henne ålagda af högre
pligter. Från sin tacksamhetspligt mot den store man, som under
hennes omyndiga år varit hennes trons fastaste stöd, frigjorde hon sig,
så snart hon kunde sjelf bestämma sina handlingar och trodde sig icke
längre behöfva detta stöd. Dernäst frigjorde hon sig från sina
trohetslöften till barndomsvännen och, för att frigöra sig från äktenskapets
tvång, lät hon välja honom till tronföljare. Sedermera frigjorde hon
sig från regeringsomsorgerna genom att nedlägga sin spira, när, i följd
af hennes slöseri, tillgångar saknades att fortsätta detsamma.
Derefter frigjorde hon sig från sin religion för att vinna en ökad hyllning
i de katolska länderna, och slutligen frigjorde hon sig äfven genom
mordet på Monaldeschi från den allmänna lag som bjuder, att ingen
får vara på en gång anklagare och domare. Men härigenom hade hon
ock sjelf gjort slut på sin storhet i verldens ögon och såg under sin
återstående lefnad dess beundran öfvergå först till undran, sedan till
åtlöje öfver hennes anspråk, och hon, som ej velat erkänna någon
värd sin aktning, var till slut sjelf aktad af ingen. Hennes historia 1
sin helhet utgör ett af de mest lärorika bevis, huru äfven de största
själsförmögenheter gå förlorade under sjelfviskhetens välde, och huru
liten den storhet är, som icke har annat mål än sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
