Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl Gustafs föräldrar och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställa sina böner till honom hvarje afton och morgon, flitigt läsa Guds ord och ofta gå i kyrkan, hvarefter han borde förhöras rörande innehållet af den predikan han hört. Hans undervisning skulle fortgå efter samma metod som dittills, men han skulle flitigt öfvas i fransyska språket och icke i hemmet tillåtas tala annat än fransyska och latin. Dessutom skulle han öfvas i ridning, fäktning, bollkastning och dylikt, som anstår en kavaljer och hvarigenom han »lättare kommer i bekantskap med sådana». Framför allt borde likväl hofmästaren tillse, att prinsen icke försummar de bestämda tiderna att uppvakta hennes maj:t, hvilket alltid borde betraktas såsom det förnämsta näst efter att frukta Gud, ty det heter: »Frukta Gud och ära konungen!» Vid sådana uppvaktningar så väl som vid andra förekommande tillfällen borde prinsen söka närma sig de regerande medlemmarna af rådet så väl som de öfriga riksråden och andra i drottningens tjenst anstälde, inlåta sig i samtal med dem och synnerligast söka komma i nyttiga diskurser med officerare. Allt dåligt sällskap borde sorgfälligt undvikas, men deremot skulle prinsen flitigt söka göra bekantskap med de unga grefvarne och andra högre herrars uppväxande söner samt alltid visa sig vänlig mot dem. För öfrigt uppmanades hofmästaren att dels med godo och dels med stränghet, när så fordrades, förehålla eller bestraffa de fel, till hvilka prinsen kunde göra sig skyldig.
Båda föräldrarnes föreskrifter röjde sålunda deras nit för sonens gudsfruktan och sedliga, allvarliga uppfostran, men i faderns framträder tillika ett bemödande att framhålla vigten för honom att söka vinna de maktegandes bevågenhet och ställa sig väl hos alla för att på detta sätt grunda sin framtida lycka. Bådas inverkan röjde sig sedermera vid utvecklingen af sonens karakter – moderns i den ädelhet och själsstorhet, han vid flera tillfällen visade, faderns i den inställsamhet, slughet och förmåga att vända hvarje omständighet till sin fördel, som i lika hög grad utmärkte honom.
De följande trenne åren tillbragte Carl Gustaf i Christinas närhet, ehuru under egen handledare och lärare. Den senare befattningen utöfvades fortfarande af Bengt Baaz, men hans hofmästare Johan Drake dog redan i slutet af året 1635 och Gustaf Booson Bååt som efterträdde honom, afled i Juli 1636, hvarefter Johan Rosenhane, en yngre broder till riksrådet Schering Rosenhane, öfvertog denna befattning och utöfvade densamma intill dess den unge prinsens uppfostran var fulländad.
Början af året 1634 tillbragtes i Nyköping, men då hofvet längre fram under detta år flyttade till Stockholm, begaf sig äfven Carl Gustaf dit, der hans bostad var så tarflig, att han ej ansågs der kunna mottaga ett tillämnadt besök af franska sändebudet, grefve d’Avaux, i slutet af året. Af dennes följeslagares Charles d’Ogiers anteckningar synes likväl, att både Carl Gustaf och hans äldre då adertonåriga syster Christina Magdalena redan betraktades såsom prydnader för svenska hofvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
