Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Carl Gustafs föräldrar och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än eftertänksam, och det låg i kela hans sätt en
viss värdighet, som tycktes vara honom medfödd
och derför ej stötte någon. Här ingick han ock
närmare bekantskap med Erik Oxenstierna, Magnus de
la Gardie och åtskilliga andra ynglingar, som i
framtiden intogo ganska framstående platser inom
samhället. Före sin afresa höll han ett latinskt tal
om Sveriges förmåner och anseende, hvilket röjde
både vackra kunskaper och äfven en icke vanlig förmåga
att uttrycka sig lika träffande som vältaligt.
I slutet af Maj lemnade Carl Gustaf Upsala och
anträdde kört derefter, åtföljd af Rosenhane och
Baaz, en utländsk resa, hvartill regeringen anslagit
2,000 riksdaler årligen af inkomsten af Norrköpings
tullar. På Svartsjö slott tog han afsked af Christina
och sin moder, hvilken han aldrig återsåg. I
Stegeborg mottog han sin faders välsignelse och den
2 Juni lemnade han Sverige vid dess gräns mot Skåne,
besökte Helsingör och Köpenhamn samt besåg i Roskild
de danska kohungagrafvarne, då man tillika visade
honom den brynsten, konung Albrekt kort före slaget
vid Falköping skickat till Margareta att derpå hvassa
sina nålar. När Carl Gustaf sedermera såsom segrare
föreskref freden i Roskild, erinrade han sig detta
fornminne och skickade brynstenen till Sverige,
der den alltsedan förvarats i Upsala domkyrka.
Resan, öfver hvilken prinsen förde en dagbok på latin,
fortsattes öfver Holstein, Hamburg, Emden och Holland
till Paris, der Carl Gustaf inträffade i Augusti och
der han dröjde en längre tid för att fullkomna sig
i ridderliga öfningar samt tillika fortsätta sina
studier. Här kom han i ett förtroligt umgänge med
en af tidehvarfvets ryktbaraste författare, Hugo
Grotius, som då var svensk minister vid franska
hofvet och hvars berömda arbete De jure belli et
pacis (om folkrätten i krig och fred) sedermera,
jemte Caesars kommentarier och Lenæi afhandling »om
kristna religionens sanning», följde Carl Gustaf
under hans resor, likasom längre fram under hans
fälttåg. Följande året reste han genom Frankrike till
Schweiz, der han under en badning i Genever-sjön var
nära att omkomma, emedan han insnärjt sig i sjögräs,
men räddades af en geneverstudent, Jean Loger, hvilken
han till tacksamhet härför gaf en betydlig föräring
och som sedermera blef prest och föreståndare för de
waldensiska församlingarna, i hvilken egenskap han
gjorde sig mycket berömd.
Från Schweiz ämnade Carl Gustaf besöka Bernhard af
Weimar i Elsass för att i hans läger närmare studera
krigskonsten, men vände om vid underrättelsen om
hertig Bernhards i Juli inträffade död, besökte
Marseille, Montpellier och Toulon i södra Frankrike
samt återkom till Paris i Oktober. Här stannade
han öfver vintern, besökte derefter England samt
inträffade mot hösten 1640 i Stockholm. Hans
uppfostran ansågs nu fulländad, och att hans tid
derunder blifvit väl använd, så väl som att hans
förmögenheter varit ganska stora, derom vittnade hans
ovanligt omfattande kunskaper. Han talade tyska och
franska lika ledigt som sitt modersmål, latin med
mycken färdighet och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
