Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Carl Gustafs föräldrar och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än eftertänksam, och det låg i hela hans sätt en viss värdighet, som tycktes vara honom medfödd och derför ej stötte någon. Här ingick han ock närmare bekantskap med Erik Oxenstierna, Magnus de la Gardie och åtskilliga andra ynglingar, som i framtiden intogo ganska framstående platser inom samhället. Före sin afresa höll han ett latinskt tal om Sveriges förmåner och anseende, hvilket röjde både vackra kunskaper och äfven en icke vanlig förmåga att uttrycka sig lika träffande som vältaligt.
I slutet af Maj lemnade Carl Gustaf Upsala och anträdde kort derefter, åtföljd af Rosenhane och Baaz, en utländsk resa, hvartill regeringen anslagit 2,000 riksdaler årligen af inkomsten af Norrköpings tullar. På Svartsjö slott tog han afsked af Christina och sin moder, hvilken han aldrig återsåg. I Stegeborg mottog han sin faders välsignelse och den 2 Juni lemnade han Sverige vid dess gräns mot Skåne, besökte Helsingör och Köpenhamn samt besåg i Roskild de danska konungagrafvarne, då man tillika visade honom den brynsten, konung Albrekt kort före slaget vid Falköping skickat till Margareta att derpå hvässa sina nålar. När Carl Gustaf sedermera såsom segrare föreskref freden i Roskild, erinrade han sig detta fornminne och skickade brynstenen till Sverige, der den alltsedan förvarats i Upsala domkyrka.
Resan, öfver hvilken prinsen förde en dagbok på latin, fortsattes öfver Holstein, Hamburg, Emden och Holland till Paris, der Carl Gustaf inträffade i Augusti och der han dröjde en längre tid för att fullkomna sig i ridderliga öfningar samt tillika fortsätta sina studier. Här kom han i ett förtroligt umgänge med en af tidehvarfvets ryktbaraste författare, Hugo Grotius, som då var svensk minister vid franska hofvet och hvars berömda arbete De jure belli et pacis (om folkrätten i krig och fred) sedermera, jemte Cæsars kommentarier och Lenæi afhandling »om kristna religionens sanning», följde Carl Gustaf under hans resor, likasom längre fram under hans fälttåg. Följande året reste han genom Frankrike till Schweiz, der han under en badning i Genever-sjön var nära att omkomma, emedan han insnärjt sig i sjögräs, men räddades af en geneverstudent, Jean Loger, hvilken han till tacksamhet härför gaf en betydlig föräring och som sedermera blef prest och föreståndare för de waldensiska församlingarna, i hvilken egenskap han gjorde sig mycket berömd.
Från Schweiz ämnade Carl Gustaf besöka Bernhard af Weimar i Elsass för att i hans läger närmare studera krigskonsten, men vände om vid underrättelsen om hertig Bernhards i Juli inträffade död, besökte Marseille, Montpellier och Toulon i södra Frankrike samt återkom till Paris i Oktober. Här stannade han öfver vintern, besökte derefter England samt inträffade mot hösten 1640 i Stockholm. Hans uppfostran ansågs nu fulländad, och att hans tid derunder blifvit väl använd, så väl som att hans förmögenheter varit ganska stora, derom vittnade hans ovanligt omfattande kunskaper. Han talade tyska och franska lika ledigt som sitt modersmål, latin med mycken färdighet och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
