Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänseende man föreslog, att hos den nu fjortonåriga
drottningen skulle anmälas, det olika tankar om
drotsembetets tillsättande uppstått inom rådet och
att man derföre ville öfverlemna åt drottningen att
tillsätta detsamma. Sådant tyckes ock hafva blifvit
af rådet beslutadt, hvarefter Gyllenhielm och Skytte
läto drottningen förstå, att rådet icke skulle ogerna
se, om den unge pfaltzgrefven blefve af henne nämnd
till riksdrots. Det synes icke otroligt, att äfven
det Oxenstiernska partiet förenat sig om detta steg,
emedan, om prinsen blifvit riksdrots, skulle han
nedflyttats till likhet med andra undersåtar och
således hans förmälning med drottningen, hvarom man
redan börjat tala, blifva förhindrad eller åtminstone
försvårad. Drottningen afböjde emellertid förslaget,
såsom äfven redan är nämndt, »både för sin egen och
för Carl Gustafs skull», såsom hon, rätt betecknande
för hennes dåvarande tänkesätt, skref till hans
fader.
Kort derefter gjorde prinsen en resa till Upsala,
såsom man i rådet misstänkte för att söka vinna
anhängare bland den studerande ungdomen, hvilken
också flitigt uppvaktade honom hos Lenæus, i hvars
hus han äfven nu bodde. Samma dag han återkom till
hufvudstaden, i April 1641, hade han det missödet
att under ett s. k. riddarespel eller karusellridt
i slottsträdgården afbryta ena benet, då hans häst
störtade. I följd häraf hölls han flera månader
vid sängen, men gaf derunder uppmärksamt akt på
de pågående partistriderna, hvarom hans bref till
fadern från denna tid vittna. Så skref han den
5 Juni: »Sanningen att säga tilldraga sig här så
många otroliga saker, att man ryser vid att omtala
dem. Det ena partiet så väl som det andra talar så
fritt, att man angriper både hennes maj:ts rätt och
sina motståndares handlingar. Jag måste alla dagar
vara färdig att svara sådana idioter för att låta
dem förstå, att det äfven finnes andra personer,
som känna rikets angelägenheter. Jag tackar Gud att
jag hittills kunnat uthärda alla dessa strider, i
det jag anser deras handlingssätt, som söka minska
konungamakten, sakna grund.» Det var vid denna tid
söm frågan om ytterligare försäljning af kronogods
ifrigt omtvistades inom rådet och som Gyllenhielm och
Skytte i det längsta motsatte sig denna försäljning,
men slutligen tvingades att dertill samtycka, och
utan tvifvel är det på tvisten härom samt på den
inskränkning i konungamakten, sorn af kronogodsens
afhändande skulle föranledas, som prinsens bref
anspelar.
Prinsen hade emellertid under sommaren tillfrisknat
från sitt benbrott och önskade nu ifrigt att få
åtfölja Torstensson, då denne skulle afgå till
Tyskland för att efter Banérs död öfvertaga befälet
öfver svenska härarne derstädes. Regeringen och
rådet kunde dock ej förmås hvarken att lemna något
bestämdt besked rörande Carl Gustafs anställning
vid hären eller att gifva honom någon passande
befattning hemma. Då begaf sig Johan Casimir i Juli
1641 upp till hufvudstaden för att söka befordra
sonens önskningar. Sedan han med denne anmält sig
hos rådet och tackat regeringens ledamöter för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
