Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänseende man föreslog, att hos den nu fjortonåriga drottningen skulle anmälas, det olika tankar om drotsembetets tillsättande uppstått inom rådet och att man derföre ville öfverlemna åt drottningen att tillsätta detsamma. Sådant tyckes ock hafva blifvit af rådet beslutadt, hvarefter Gyllenhielm och Skytte läto drottningen förstå, att rådet icke skulle ogerna se, om den unge pfaltzgrefven blefve af henne nämnd till riksdrots. Det synes icke otroligt, att äfven det Oxenstiernska partiet förenat sig om detta steg, emedan, om prinsen blifvit riksdrots, skulle han nedflyttats till likhet med andra undersåtar och således hans förmälning med drottningen, hvarom man redan börjat tala, blifva förhindrad eller åtminstone försvårad. Drottningen afböjde emellertid förslaget, såsom äfven redan är nämndt, »både för sin egen och för Carl Gustafs skull», såsom hon, rätt betecknande för hennes dåvarande tänkesätt, skref till hans fader.
Kort derefter gjorde prinsen en resa till Upsala, såsom man i rådet misstänkte för att söka vinna anhängare bland den studerande ungdomen, hvilken också flitigt uppvaktade honom hos Lenæus, i hvars hus han äfven nu bodde. Samma dag han återkom till hufvudstaden, i April 1641, hade han det missödet att under ett s. k. riddarespel eller karusellridt i slottsträdgården afbryta ena benet, då hans häst störtade. I följd häraf hölls han flera månader vid sängen, men gaf derunder uppmärksamt akt på de pågående partistriderna, hvarom hans bref till fadern från denna tid vittna. Så skref han den 5 Juni: »Sanningen att säga tilldraga sig här så många otroliga saker, att man ryser vid att omtala dem. Det ena partiet så väl som det andra talar så fritt, att man angriper både hennes maj:ts rätt och sina motståndares handlingar. Jag måste alla dagar vara färdig att svara sådana idioter för att låta dem förstå, att det äfven finnes andra personer, som känna rikets angelägenheter. Jag tackar Gud att jag hittills kunnat uthärda alla dessa strider, i det jag anser deras handlingssätt, som söka minska konungamakten, sakna grund.» Det var vid denna tid som frågan om ytterligare försäljning af kronogods ifrigt omtvistades inom rådet och som Gyllenhielm och Skytte i det längsta motsatte sig denna försäljning, men slutligen tvingades att dertill samtycka, och utan tvifvel är det på tvisten härom samt på den inskränkning i konungamakten, som af kronogodsens afhändande skulle föranledas, som prinsens bref anspelar.
Prinsen hade emellertid under sommaren tillfrisknat från sitt benbrott och önskade nu ifrigt att få åtfölja Torstensson, då denne skulle afgå till Tyskland för att efter Banérs död öfvertaga befälet öfver svenska härarne derstädes. Regeringen och rådet kunde dock ej förmås hvarken att lemna något bestämdt besked rörande Carl Gustafs anställning vid hären eller att gifva honom någon passande befattning hemma. Då begaf sig Johan Casimir i Juli 1641 upp till hufvudstaden för att söka befordra sonens önskningar. Sedan han med denne anmält sig hos rådet och tackat regeringens ledamöter för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
