Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvårdnad om prinsen både under hans resor och
hans sjukdom, båd han dem vara betänkta på medel,
hvarigenom hans son skulle kunna afbörda sig
sina förbindelser härför samt visa sig värdig
drottningens godhet, tilläggande att hela hans hus
hade ingen annan tillflykt, näst Gud, än Sverige,
samt att både han och hans barn ansåge detta land
för sitt hem. Efter någon rådplägning med de öfriga
regeringsledamöterne svarade Axel Oxenstierna,
att hvad anginge pfaltzgrefvens framställning om
tillfälle för den unge fursten att kunna likna sina
förfäder i beröm och högtprisliga dygder, så vore
detta en konsiderabel sak, rörande hvilken man
behöfde tid att betänka sig, men bad likväl hans
furstliga nåde litet närmare uttrycka sin mening,
huru sådant skulle kunna ske. Pfaltzgrefven sade det
kunna ske i riksmarskens och riksamiralens skola samt
synnerligast om han kunde hos rikskansleren hemta
undervisning i rådslagen, hvartill alla tre svarade,
att de gerna ville vara prinsen till tjenst; men
härvid stannade det dock tills vidare.
Johan Casimir återvände till Stegeborg, och sonen måste
hela vintern och frampå våren stanna i Stockholm utan att
vinna någon bestämd verksamhet. Han skall då sökt fördrifva
tiden med kortspel, och det med sådan ifver att det
väckte hans vänners farhåga, hvilka nu äfven började
arbeta på att bereda honom en bättre och nyttigare
sysselsättning. Brahe föreslog att han vid hären i
Tyskland skulle lära krigareyrket, och detta förslag
omfattade Carl Gustaf med synnerlig liflighet, men
fadern ville i början ej samtycka dertill, sannolikt
emedan han trodde honom bättre kunna bevaka sina
fördelar i den unga drottningens och i regeringens
närhet. Då skref sonen till honom ett bref, hvari han
närmare redogjorde för skälen till sin önskan: »Jag
måste utbilde mig i de yrken, som tillhöra min börd,
för att med tiden kunna framvisa de frukter, furstar
hemta af att hafva följt krigskunnige män, i det de
tillika tjena det allmänna och fäderneslandet. Eders
höghet och min högt vördade moder hafva alltid gjort
det mig till en lag att lära känna grundvalarne till
detta rikets storhet, och då dessa hvila på kriget,
tror jag att ingen skulle vilja eller kunna anställa
mig i statens tjenst, om jag icke hade förvärfvat
krigisk erfarenhet och derigenom uppfylt min pligt
samt gifvit regeringen orsak att för mig fatta
benägenhet och att använda mig i statens tjenst tfter
den ställning Gud gifvit mig. Det som har fäst mig
vid detta rike är naturen, ers höghets och min djupt
saknade moders förmaningar samt min egen heder. Denna
tredubbla bevekelsegrund nästan öfverväldigar mitt
sinne och gör det till ett brott, om jag icke noga
iakttager dessa maningar. Jag skulle eljest kränka
både Guds och naturens lag, blifva ovärdig mina
föräldrar och slutligen förverka min heder. Jag
hoppas således, att ers höghet skall finna min önskan
att resa till hären ej komma af någon flyktighet,
utan endast af begäret att utbilda mig i de ämnen,
som äro anvisade af min börd, efter som jag bekänner,
att Gud gifvit mig af naturen en liflig åtrå att söka
min lycka med svärdet, likasom jag äfven varmt önskar
att söka henne förr än jag finner henne,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
