Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rikskanslern erbjöd nu Carl Gustaf att taga befälet
öfver det nyutskrifna manskap, som skulle afgå till
härens förstärkning, men han undanbad sig detta befäl,
sägande att han ej ville befalla förr än han lärt
att lyda. Han föredrog att såsom frivillig börja sin
krigarebana, men erhöll af rådet två kronans fartyg,
ett för sig och ett för sina hästar, jemte 1,000
rdr till resekostnader. I Baresund nära Norrköping
gick han ombord och kom efter en stormig öfverfart
i första dagarna af Augusti till Wolgast, der han
sammanträffade med Gustaf Horn, som nyss återkommit
från sin fångenskap, och med Johan Oxenstierna. Denne
vistades i Wolgast, såsom hufvudman för den
svenska beskickningen vid den tillämnade tyska
fredskongressen, och hade fått sin faders uppdrag att
söka utgrunda de verkliga afsigterna med prinsens resa
till hären, men fullgjorde detta uppdrag så klumpigt,
att Carl Gustaf genomskådade hans afsigt och visade
honom sedermera långt större misstroende, än han
förtjenade. I hans sällskap reste Carl Gustaf mot
slutet af Augusti till Stettin, hvarifrån han ämnade
åtfölja Axel Lillie, som med en stark rytteriafdelning
skulle afgå till hufvudhären; men vid prinsens ankomst
hade Lillie med sitt rytteri redan lemnat Stettin, och
då Carl Gustaf ville skynda efter honom, afträddes han
af Johan Oxenstierna, som förteg för honom, att han
af Lillie väntades i Breslau. Äfven sedermera sökte
Johan Oxenstierna, så mycket han förmådde, fördröja
prinsens afresa till hären, så att han först under
senare hälften af Oktober inträffade hos Torstensson
kort före slaget vid Leipzig, den 23 Oktober.
Torstensson mottog den unge fursten på det vänligaste
och hade honom vid sin sida under slaget. Vid
berättelsen om detta slag hafva vi omtalat Carl
Gustafs deltagande deri, hvilket för honom var högst
ärofullt, särdeles i betraktande af att det var hans
första krigsföretag. Genom sin oförskräckthet och
sin beslutsamhet att, så snart någon af de svenska
anförarne föll, genast intaga hans plats och föra hans
folk mot fienden bidrog han icke så litet till segern
och visade sig vara född till krigare. Också egnade
honom Torstensson nu ett obegränsadt förtroende,
gaf honom del af alla sina planer, lät honom bevista
de vigtigaste rådplägningarna och gaf honom anvisning
huru han skulle utbilda sig för att såsom fältherre
leda krigsrörelserna. Vid flera tillfällen erbjöd
han honom befäl, men Carl Gustaf undanbad sig det
och föredrog att fortfarande såsom frivillig genomgå
alla graderna, »ty», skref han till fadern, »jag
tror att truppernas tillgifvenhet på sådant sätt
lättare vinnes. Också förvärfvar man duglighet i
allt hvad till krigstjensten hörer mer genom vana
och erfarenhet än genom andras undervisning.» Först
under sommaren 1643 mottog han ryttmästareplatsen vid
lifsqvadronen af Torstenssons regemente, och några
månader senare gaf fältherrn honom befälet öfver
kurländska kavalleriregementet, enligt dettas egen
önskan och ehuru regeringen till detta befäl förordat
Henrik Horn, en nära slägting till Gustaf Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
