Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nya Öfversten uppbjöd nu all sin förmåga för ätt
göra sitt regemente till det bästa i hären. Bland
annat upptog han deri 200 i Gustaf Adolfs krig
profvade och härdade ryttare. En bland dessa blottade
sitt bröst och visade flera ärr efter sår, dem han
fått i konungens tjenst. »Se», sade han, »hvad jag
utstått, och ändock har jag sold för flera år att
fordra af svenska kronan». - »Den skall du hafva till
godo hos mig», svarade prinsen muntert. - »Det vill
säga, när ni blir konung», inföll ryttaren. - »Händer
mig den lyckan, skall du få din sold tredubbelt
ersatt», genmälte prinsen. Man finner att han icke
försummade något tillfälle att göra sig populär och
arbeta för sitt stora mål. När regementet sedan fördes
fram till mönstring inför fältherrn, yttrade denne,
att det var det vackraste i hela hären, och han
hoppades, att det äfven skulle göra skäl för sig
mot fienden. Carl Gustaf svarade, att han gick i
borgen för sitt regementes mod, och då ropade hans
ryttare, att de alla satte lifvet i pant för hvad
deras öfverste lofvat. De visade också sedermera,
att de höllo ord.
I Oktober 1644, medan Torstensson stod i ett
förskansadt läger vid Münch-Neuburg och hans
motståndare Gallas i Bernburg, sändes under en mörk
natt Königsmarck med fem regementen, hvaribland var
Carl Gustafs, att öfverfalla en styrka af omkring
1,500 man, hvilken Gallas sändt till Qvedlingburg
att proviantera. Prinsen med en liten förtrupp af 100
ryttare skulle kringgå fienden för att anfalla honom
bakifrån, medan han framifrån anfölls af Königsmarck
och från sidan af generalmajor Douglas. Under marschen
blef prinsen oförmodadt öfverfallen af en öfverlägsen
fiendtlig styrka, skild från sitt folk och trängd
i ett hörn mellan två gärdesgårdar. Här försvarade
han sig mot åtta fiendtliga ryttare, som trängde in
på honom, dödade tre bland dem och fortsatte sedan
striden mot de öfriga, utan att vilja gifva sig, till
dess hans folk hann åter samla sig och, efter vunnen
förstärkning, befriade sin öfverste. Denne förenade
sig nu med hufvudstyrkan under Königsmarck, och
fienden blef så illa åtgången, att endast hundra man
af hela den utsända styrkan återvände till Gallas’
läger. Sedermera deltog Carl Gustaf äfven i slaget
vid Jankow den 24 Februari 1645, der han med sitt
regemente stod på högra flygeln, och var så i elden,
att alla hans officerare stupat eller blifvit sårade
och han sjelf tycktes endast genom ett underverk
blifvit oskadad, då en kula borttagit hans nedåt
högra axeln hängande hår, samt hatten och kläderna
voro genomborrade af kulor.
Genom sådana bevis på personligt mod, genom sin
vänlighet mot alla och sin frikostighet så långt
hans ringa tillgångar räckte, hade Carl Gustaf
gjort sig allmänt omtyckt inom hären och beslöt nu,
medan Torstenssons segrar beredt de svenska vapnen
en afgjord öfvervigt i Tyskland, återvända till
fäderneslandet, der den unga drottningen nyss blifvit
myndig och dit han nu skyndade med de gladaste
förhoppningar, då han, såsom vi förut berättat,
blifvit under sin frånvaro genom flera bref från
henne försäkrad om hennes kärlek och trohet. Nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
