Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nya öfversten uppbjöd nu all sin förmåga för att göra sitt regemente till det bästa i hären. Bland annat upptog han deri 200 i Gustaf Adolfs krig pröfvade och härdade ryttare. En bland dessa blottade sitt bröst och visade flera ärr efter sår, dem han fått i konungens tjenst. »Se», sade han, »hvad jag utstått, och ändock har jag sold för flera år att fordra af svenska kronan». – »Den skall du hafva till godo hos mig», svarade prinsen muntert. – »Det vill säga, när ni blir konung», inföll ryttaren. – »Händer mig den lyckan, skall du få din sold tredubbelt ersatt», genmälte prinsen. Man finner att han icke försummade något tillfälle att göra sig populär och arbeta för sitt stora mål. När regementet sedan fördes fram till mönstring inför fältherrn, yttrade denne, att det var det vackraste i hela hären, och han hoppades, att det äfven skulle göra skäl för sig mot fienden. Carl Gustaf svarade, att han gick i borgen för sitt regementes mod, och då ropade hans ryttare, att de alla satte lifvet i pant för hvad deras öfverste lofvat. De visade också sedermera, att de höllo ord.
I Oktober 1644, medan Torstensson stod i ett förskansadt läger vid Münch-Neuburg och hans motståndare Gallas i Bernburg, sändes under en mörk natt Königsmarck med fem regementen, hvaribland var Carl Gustafs, att öfverfalla en styrka af omkring 1,500 man, hvilken Gallas sändt till Qvedlingburg att proviantera. Prinsen med en liten förtrupp af 100 ryttare skulle kringgå fienden för att anfalla honom bakifrån, medan han framifrån anfölls af Königsmarck och från sidan af generalmajor Douglas. Under marschen blef prinsen oförmodadt öfverfallen af en öfverlägsen fiendtlig styrka, skild från sitt folk och trängd i ett hörn mellan två gärdesgårdar. Här försvarade han sig mot åtta fiendtliga ryttare, som trängde in på honom, dödade tre bland dem och fortsatte sedan striden mot de öfriga, utan att vilja gifva sig, till dess hans folk hann åter samla sig och, efter vunnen förstärkning, befriade sin öfverste. Denne förenade sig nu med hufvudstyrkan under Königsmarck, och fienden blef så illa åtgången, att endast hundra man af hela den utsända styrkan återvände till Gallas’ läger. Sedermera deltog Carl Gustaf äfven i slaget vid Jankow den 24 Februari 1645, der han med sitt regemente stod på högra flygeln, och var så i elden, att alla hans officerare stupat eller blifvit sårade och han sjelf tycktes endast genom ett underverk blifvit oskadad, då en kula borttagit hans nedåt högra axeln hängande hår, samt hatten och kläderna voro genomborrade af kulor.
Genom sådana bevis på personligt mod, genom sin vänlighet mot alla och sin frikostighet så långt hans ringa tillgångar räckte, hade Carl Gustaf gjort sig allmänt omtyckt inom hären och beslöt nu, medan Torstenssons segrar beredt de svenska vapnen en afgjord öfvervigt i Tyskland, återvända till fäderneslandet, der den unga drottningen nyss blifvit myndig och dit han nu skyndade med de gladaste förhoppningar, då han, såsom vi förut berättat, blifvit under sin frånvaro genom flera bref från henne försäkrad om hennes kärlek och trohet. Nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
