Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Carl Gustafs ungdom
- Carl Gustaf tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1649 års riksdag erkänd för tronföljare samt vid den följande förklarad för Sveriges rikes arffurste, och han anlände till Stockholm tillräckligt tidigt för att deltaga i firandet af drottningens kröning så väl som i de förlustelser, hvilka åtföljde densamma. Han hade också blifvit med stora högtidligheter mottagen. Hela rådet och alla i hufvudstaden närvarande högre embetsmän voro honom till mötes utanför stadsporten, kanonerna gåfvo salfvor, borgarena helsade honom under vapen, hans vagn omgafs af drabanter, lika klädde och beväpnade som drottningens, och allt utvisade, att Carl Gustaf nu icke längre var den obetydlige, hjelpbehöfvande, ofta förbisedde tyske fursten, utan Sveriges blifvande beherskare, hedrad och uppmärksammad af alla.
Carl Gustaf tronföljare.
Carl Gustaf stod nu nära det så länge eftersträfvade målet – Sveriges tron – och hade blifvit en ojemförligt mera betydande person än förut; men hans belägenhet var i alla fall föga afundsvärd. Han kände för väl Christinas ömtålighet om sin makt för att icke söka undvika alla anledningar att väcka hennes misstroende. Så snart kröningshögtidligheterna voro slutade, reste han till sin senast erhållna förläning Öland och lefde der stilla och indraget. Från denna tid, ända till dess Christina i början af året 1654 kallade honom till sig att öfvertaga regeringen, syntes han endast tre gånger i hufvudstaden – vid sin lärares i krigskonsten Lennart Torstenssons död i April 1651, vid sin faders, Johan Casimirs, frånfälle i Juni 1652, och vid Jakob De la Gardies i Augusti samma år. Vid alla tre tillfällena dröjde han endast några dagar i staden, meddelade sig med högst få personer och visade inga tecken till den popularitetsjagt, hvarför man förut beskylt honom. För de allmänna ärendena förblef han främmande. Drottningen gaf honom ingen del deraf, och sjelf undvek han hofvet, emedan han fann sin ställning högst ömtålig och äfven emedan han ogillade Christinas regeringssätt under dessa år. »Det synes mig säkrast att icke hafva någon del i de handlingar, som föregå», skref han till fadern i November 1651.
I slutet af detta år fick han sig tillsänd den messeniska smädeskriften och dervid visade det sig, huru misstroget drottningen bevakade alla hans företag. Vi hafva förut berättat, huru han kort efter skriftens mottagande sände den till Magnus De la Gardie för att tillställas drottningen, jemte en försäkran om prinsens trohet och om hans afsky för skriftens författares tänkesätt. Innan denna skrifvelse kom drottningen till handa, hade så väl hon som dåvarande öfverståthållaren Herman Fleming fått kännedom om smädeskriften genom ett förräderi af en nära vän till den yngre Messenius – man misstänker, att förrädaren varit Nils Christofersson, en son till kyrkoherden Christofer i Fors, som sedermera blef invecklad i rättegången. Under dess fortgång hade nemligen Messenius bekänt, att han åt denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0028.html
