Print (PDF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Christofersson gifvit en afskrift af
smädeskriften utan att detta gifvit anledning till
något förhör med Nils, hvarför goda skäl tyckas vara
för handen att antaga honom varit angifvaren. Fleming
infann sig hos drottningen för att anmäla hvad han
fått veta, försäkrande tillika, att intet uppror
vore att befara. »Hela tillställningen bestode blott
i en svans utan hufvud. Man kunde i tysthet reda
härftråden, straffa dem man ville och afhugga
släpet. Sedan finge partiet löpa stubbsvansadt i
många år». Drottningen svarade lugnt: »Hvad I sägen,
herr Herman, är rätt sedt, men jag vet kanske mer än
I. Jag vet, att de meddelat prinsen sina fördömda
anslag. I, som hafven hans förtroende, hvad menen
I derom?» Fleming svarade: »Det är väl så möjligt,
men det jag med visso vet är att prinsen icke biter
på den kroken, utan blir på dessa gesäller än mera
uppmärksam och lärer, som en trogen undersåte, gifva
eders maj:ts sina tankar tillkänna.» Drottningen
genmälde: »Jag vet ock att förliden natt sändes honom
ett nytt bud. Lustigt blir att se hur han härvid bär
sig åt. Hvad menen I?» - »Jag tror för säkert, såsom
jag sagt, att innan kort har eders maj:t prinsens
express, med notis om allt hvad han vet, ty han är
en både för ärlig och för klok herre att gå in på
sådant, det vet jag för visso.» Drottningen ville
likväl, att man för att få reda på alla Sammansvurne
skulle låta det gå till ett upplopp, »då låta dem
först komma allesammans på teatern, innan man fälde
ridån och hade dem alla i fällan. Det kunde väl bli
ett rasp af, men jag med mina knektar fruktar platt
intet för utgången. Man blefve då viss om hvilka alla
vore. Emellertid låtsa om intet.» Det var endast med
svårighet Fleming kunde förmå drottningen afstå från
detta sätt att få de om saken medvetande i fällan [1].
Såsom vi veta, blef Carl Gustafs handlingssätt sådant,
som Fleming förutsatt, och Christina lät betyga
honom sitt synnerliga välbehag deröfver; men då
Bengt Skytte, som blifvit inblandad i rättegången mot
Messenierne och vid sin återkomst till fäderneslandet
i Oktober 1652 tilltalades för delaktighet i deras
brott, härunder yttrade, att prinsen sagt sig hafva
farhåga att umgås med honom, emedan Skytte var i
drottningens gunst, anmärkte hon genast, att han
derigenom satte en fläck på arfprinsen, och i ett
vidlyftigt bref infordrade hon dennes förklaring. Carl
Gustaf redogjorde då utförligen för sina förhållanden
till Skytte för att öfvertyga Christina huru oskyldigt
han af denne blifvit åberopad, samt bad henne tillika
ej tillåta någon inblanda hans namn i smädeskrifter
och annat bakdanteri. Icke desto mindre blef han,
när han någon tid efter sin faders död infann sig
i hufvudstaden för att uppvakta drottningen, af
henne mottagen med sådan köld, att det väckte alla
närvarandes uppmärksamhet och hans egen förvåning.
Johan Casimir hade lefvat i stillhet på Stegeborg,
allt sedan hans så länge och så oaflåtligt fullföljda
sträfvande att bana sin äldste son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
