Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Carl Gustaf tronföljare
- Carl Gustaf konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sjelfva verket hade Öland då redan blifvit honom
alltför trångt. Hans begäran att erhålla styrelsen
öfver Sveriges tyska provinser hade blifvit afslagen
och något deltagande i regeringen hvarken önskade
han eller ville man lemna honom. Med jagter, några
kärleksförbindelser och i synnerhet dryckeslag
sökte han förkorta tiden, som för hans lifliga,
efter verksamhet törstande själ blef allt tyngre,
ju mer hans sysslolöshet förlängdes. Först under
en senare tid, då han fått pröfva de bekymmer, som
åtfölja kronan, utbrast han: »O mitt goda Öland! Huru
lugn och lycklig jag var på din strand! En gång, när
jag blir trött vid bullret, skall jag der sätta mig
i ro och låta min son slitas med regeringsbestyren.»
Medan han bodde på ön, var det dock hans högsta
önskan att sjelf få slitas med dessa, och genom
Christinas tronafsägelse gick slutligen denna önskan
i fullbordan.
Carl Gustaf konung.
Det är i det föregående visadt, huru under den
riksdag, som sammanträdt i Upsala de första dagarna
i Maj 1654, Christina den 6 Juni högtidligen afsade
sig regeringen, som då mottogs af Carl Gustaf. På
eftermiddagen samma dag firades hans kröning. Den
kunde i prakt på intet sätt jemföras med Christinas,
ty hennes slöseri hade så medtagit tillgångarna och
hon hade bortfört så mycket af kronans tillhörigheter,
att den unge konungen måste af enskilda personer
och bland desse i synnerhet af Carl Gustaf Wrangel
låna tapeter och en mängd husgeråd till kyrkans
och slottets prydande. Vid kröningsmåltiden var
det också endast fruntimren och adeln som fingo
silfvertallrikar, ehuru lånta. Prester och borgare
fingo åtnöja sig med sådana af tenn, och bönderne
med trätallrikar. I hela slottet hade Christina ej
qvarlemnat mer än en säng i Carl Gustafs eget rum
samt tapeter i detta och i en af salarna.
Sedan riksdagen beviljat en kröningshjelp, i likhet
med den hvilken Christina åtnjutit, att utgå med
halfva beloppet genast och med återstoden under
loppet af hösten, blefvo ständerna förafskedade den
20 Juni, hvarefter både konungen och rådet skyndade
till Stockholm, der han fann slottet lika utblottadt,
som han förut funnit slottet i Upsala. Målningar,
böcker, alla tapeter af något värde, bordsilfver,
husgeråd - allt var bortfördt af Christina, och Johan
Oxenstierna, som nu i egenskap af riksmarskalk skulle
öfvertaga inseendet öfver det nya hofvet, råkade i
största förlägenhet, så mycket mera som Carl Gustaf,
öfvertygad att drottningen skulle lemna honom kronans
tillhörigheter orörda, bortskänkt det bo han samlat
å Borgholm. I statskassan funnos inga tillgångar och
det lilla, han kunnat samla af sina egna, hade gått
åt till kröningen samt till åtskilliga utgifter under
riksdagen, i afseende hvarå man eger en upplysande
förteckning öfver gåfvor, utdelade inom presteståndet
och uppgående till 3,503 5/8 lod silfver samt 1,260
riksdaler i reda penningar. Erkebiskop Lenæus hade
fått 243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Apr 20 16:56:18 2007
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/sverhist/6/0031.html
