Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Carl Gustaf tronföljare
- Carl Gustaf konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sjelfva verket hade Öland då redan blifvit honom alltför trångt. Hans begäran att erhålla styrelsen öfver Sveriges tyska provinser hade blifvit afslagen och något deltagande i regeringen hvarken önskade han eller ville man lemna honom. Med jagter, några kärleksförbindelser och i synnerhet dryckeslag sökte han förkorta tiden, som för hans lifliga, efter verksamhet törstande själ blef allt tyngre, ju mer hans sysslolöshet förlängdes. Först under en senare tid, då han fått pröfva de bekymmer, som åtfölja kronan, utbrast han: »O mitt goda Öland! Huru lugn och lycklig jag var på din strand! En gång, när jag blir trött vid bullret, skall jag der sätta mig i ro och låta min son slitas med regeringsbestyren.» Medan han bodde på ön, var det dock hans högsta önskan att sjelf få slitas med dessa, och genom Christinas tronafsägelse gick slutligen denna önskan i fullbordan.
Carl Gustaf konung.
Det är i det föregående visadt, huru under den riksdag, som sammanträdt i Upsala de första dagarna i Maj 1654, Christina den 6 Juni högtidligen afsade sig regeringen, som då mottogs af Carl Gustaf. På eftermiddagen samma dag firades hans kröning. Den kunde i prakt på intet sätt jemföras med Christinas, ty hennes slöseri hade så medtagit tillgångarna och hon hade bortfört så mycket af kronans tillhörigheter, att den unge konungen måste af enskilda personer och bland desse i synnerhet af Carl Gustaf Wrangel låna tapeter och en mängd husgeråd till kyrkans och slottets prydande. Vid kröningsmåltiden var det också endast fruntimren och adeln som fingo silfvertallrikar, ehuru lånta. Prester och borgare fingo åtnöja sig med sådana af tenn, och bönderne med trätallrikar. I hela slottet hade Christina ej qvarlemnat mer än en säng i Carl Gustafs eget rum samt tapeter i detta och i en af salarna.
Sedan riksdagen beviljat en kröningshjelp, i likhet med den hvilken Christina åtnjutit, att utgå med halfva beloppet genast och med återstoden under loppet af hösten, blefvo ständerna förafskedade den 20 Juni, hvarefter både konungen och rådet skyndade till Stockholm, der han fann slottet lika utblottadt, som han förut funnit slottet i Upsala. Målningar, böcker, alla tapeter af något värde, bordsilfver, husgeråd – allt var bortfördt af Christina, och Johan Oxenstierna, som nu i egenskap af riksmarskalk skulle öfvertaga inseendet öfver det nya hofvet, råkade i största förlägenhet, så mycket mera som Carl Gustaf, öfvertygad att drottningen skulle lemna honom kronans tillhörigheter orörda, bortskänkt det bo han samlat å Borgholm. I statskassan funnos inga tillgångar och det lilla, han kunnat samla af sina egna, hade gått åt till kröningen samt till åtskilliga utgifter under riksdagen, i afseende hvarå man eger en upplysande förteckning öfver gåfvor, utdelade inom presteståndet och uppgående till 3,503 5/8 lod silfver samt 1,260 riksdaler i reda penningar. Erkebiskop Lenæus hade fått 243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0031.html
